1Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla, 2Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit. 3Ty om du far derefter med flit, och beder derom; 4Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt; 5Så skall du förstå HERRANS fruktan, och Guds kunskap finna. 6Ty HERREN gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd. 7Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma; 8Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg. 9Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg. 10Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer, 11Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig; 12Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är; 13Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar. 14De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende; 15Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar; 16Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver; 17Och öfvergi!ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund; 18Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade; 19Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg; 20Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene. 21Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva; 22Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.