1HERREN sade till Mose: Nu skall du se hvad jag skall göra med Pharao; ty genom en väldig hand måste han släppa dem; han måste ännu genom en starka hand drifva dem ifrå sig utu sitt land. 2Och Gud talade till Mose, och sade till honom: Jag är HERREN; 3Och hafver synts Abraham, Isaac och Jacob, att jag vill vara deras allsmägtige Gud; men mitt Namn HERRE gjorde jag dem icke kunnigt. 4Och gjorde jag mitt förbund med dem, att jag skulle gifva dem Canaans land; det land, der de uti vandrat hafva, der de främmande uti varit hafva. 5Och hafver jag hört Israels barns suckan, hvilka de Egyptier med arbete förtunga; och hafver ihågkommit mitt förbund. 6Derföre säg Israels barnom: Jag är HERREN, och vill taga eder utur edar tunga i Egypten, och förlossa eder ifrån edar träldom; och vill frälsa eder med uträcktom arme och storom dom; 7Och vill anamma eder för mitt folk, och vill vara edar Gud; att I förnimma skolen, att jag är HERREN edar Gud, den eder utfört hafver utu de Egyptiers tunga; 8Och fört eder in uti det land, öfver hvilket jag hafver upphäfvit mina hand, att jag skulle det gifva Abraham, Isaac och Jacob; det vill jag gifva eder till eget, Jag HERREN. 9Sådant allt sade Mose Israels barnom; men de hörde honom intet, för andans ångests skull, och för hårdt arbetes skull. 10Då talade HERREN med Mose, och sade: 11Gack in, och tala med Pharao, Konungenom i Egypten, att han släpper Israels barn ut af sitt land. 12Men Mose talade för HERRANOM och sade: Si, Israels barn höra mig intet, huru skall då Pharao höra mig? Dertill hafver jag oomskorna läppar. 13Och så talade då HERREN till Mose och Aaron, och gaf dem befallning till Israels barn, och till Pharao, Konungen i Egypten, att de skulle utföra Israels barn utur Egypten. 14Desse äro hufvuden till deras fäders hus. Rubens, dens första Israels sons, barn äro desse: Hanoch, Pallu, Hezron, Charmi; det är Rubens slägte. 15Simeons barn äro desse: Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Zoar och Saul, den Cananeiska qvinnones son; det är Simeons slägte. 16Desse äro Levi barnas namn i deras slägter: Gerson, Kehat, Merari. Men Levi vardt hundrade tretio och sju år gammal. 17Gersons barn äro desse: Libni och Simei, i deras slägter. 18Kehats barn äro desse: Amram, Jizear, Hebron, Usiel. Men Kehat vardt hundrade tretio och tre år gammal. 19Merari barn äro desse: Maheli och Musi. Det är nu Levi slägte i deras ätter. 20Och Amram tog sina faders syster Jochebed till hustru; den födde honom Aaron och Mose. Och vardt Amram hundrade tretio och sju år gammal. 21Jizears barn äro desse: Korah, Nepheg, Sichri. 22Usiels barn äro desse: Misael, Elzaphan, Sithri. 23Aaron tog sig hustru, Elizeba, Amminadabs dotter, Nahessons syster; den födde honom Nadab, Abihu, Eleazar, Ithamar. 24Korahs barn äro desse: Assir, Elkana, Abiassaph. Det äro nu de Korhiters slägter. 25Men Eleazar, Aarons son, tog sig hustru af Putiels döttrar; den födde honom Pinehas. Desse äro nu hufvuden ibland fäderna till de Levitiska slägterna. 26Desse äro Aaron och Mose, till hvilka HERREN sade: Förer Israels barn utur Egypti land med deras härar. 27De samme äro de, som talade med Pharao, Konungenom i Egypten, att de måtte utföra Israels barn utur Egypten, nämliga Mose och Aaron. 28Och på den dagen talade HERREN med Mose uti Egypti land; 29Och HERREN sade: Jag är HERREN; tala till Pharao, Konungen i Egypten, allt det jag talar med dig. 30Och han svarade för HERRANOM: Si, jag hafver oomskorna läppar, huru skall Pharao höra mig?