1 Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland, och hans Lärjungar följde honom. Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland, och hans Lärjungar följde honom. 2Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge, som det hörde, förundrade sig storliga, sägande: Hwadan kommer honom detta? Och hwad wisdom är denne, som honom gifwen är, och sådana krafter, som ske igenom hans händer? 3Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom. Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom. 4Då sade JEsus til dem: En Prophet warder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk. Då sade JEsus til dem: En Prophet warder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk. 5Och han kunde der ingen kraft göra, utan det, at han lade händerna på några få sjuka, och botade dem. Och han kunde der ingen kraft göra, utan det, at han lade händerna på några få sjuka, och botade dem. 6Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde. Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde. 7Och han kallade för sig de tolf, tog til at utsända dem, twå och twå; gifwandes dem magt emot de orena andar. Och han kallade för sig de tolf, tog til at utsända dem, twå och twå; gifwandes dem magt emot de orena andar. 8Och böd dem, at de intet skulle taga med sig til wägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen: Och böd dem, at de intet skulle taga med sig til wägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen: 9Utan de skulle wara skodde; och at de icke skulle kläda sig i twå kjortlar. Utan de skulle wara skodde; och at de icke skulle kläda sig i twå kjortlar. 10Och sade til dem: Hwar som helst I ingån uti et hus, blifwen der, til dess I dragen dädan. Och sade til dem: Hwar som helst I ingån uti et hus, blifwen der, til dess I dragen dädan. 11Och hwilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går der ut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter, til wittnesbörd öfwer dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare warder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom. Och hwilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går der ut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter, til wittnesbörd öfwer dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare warder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom. 12Och de gingo ut, och predikade, at man skulle bättra sig; Och de gingo ut, och predikade, at man skulle bättra sig; 13Och utdrefwo många djeflar, och smorde många kränka med oljo, och botade dem. Och utdrefwo många djeflar, och smorde många kränka med oljo, och botade dem. 14Och fick Konung Herodes deta höra, ty hans namn war redo kunnigt, och sade: Den Johannes, som döpte, är upstånden ifrå de döda, och derföre gör han sådana krafter. Och fick Konung Herodes deta höra, ty hans namn war redo kunnigt, och sade: Den Johannes, som döpte, är upstånden ifrå de döda, och derföre gör han sådana krafter. 15Somlige sade: Det är Elias, och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna. Somlige sade: Det är Elias, och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna. 16Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är upstånden ifrå de döda. Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är upstånden ifrå de döda. 17Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull; ty han hade tagit henne til hustru: Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull; ty han hade tagit henne til hustru: 18Men Johannes sade til Herodes: Dig är icke låfligit at hafwa dins broders hustru. Men Johannes sade til Herodes: Dig är icke låfligit at hafwa dins broders hustru. 19Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess wid; Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess wid; 20Ty Herodes fruktade Johannem, wetande, at han war en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna. Ty Herodes fruktade Johannem, wetande, at han war en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna. 21Då nu en belägen dag kom, at Herodes, på sin födelsedag, gaf de öfwersta, och höfwitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost; Då nu en belägen dag kom, at Herodes, på sin födelsedag, gaf de öfwersta, och höfwitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost; 22Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto wid bordet. Då sade Konungen til pigona: Bed utaf mig hwad du wilt, jag will gifwa dig det. Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto wid bordet. Då sade Konungen til pigona: Bed utaf mig hwad du wilt, jag will gifwa dig det. 23Och swor henne en ed: Hwad du bedjande warder af mig, will jag gifwa dig, allt intil hälften af mitt rike. Och swor henne en ed: Hwad du bedjande warder af mig, will jag gifwa dig, allt intil hälften af mitt rike. 24Hon gick ut, och sade til sina moder: Hwad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufwud. Hon gick ut, och sade til sina moder: Hwad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufwud. 25Och hon gick strax med hast in til Konungen, och bad, sägandes: Jag will, at du gifwer mig nu strax, på et fat, Johannis Döparens hufwud. Och hon gick strax med hast in til Konungen, och bad, sägandes: Jag will, at du gifwer mig nu strax, på et fat, Johannis Döparens hufwud. 26Då wardt Konungen bedröfwad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto wid bordet, wille han icke wisa henne af: Då wardt Konungen bedröfwad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto wid bordet, wille han icke wisa henne af: 27Utan strax sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufwud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset: Utan strax sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufwud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset: 28Och bar fram hans hufwud på et fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder. Och bar fram hans hufwud på et fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder. 29Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen up, och begrofwo honom. Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen up, och begrofwo honom. 30Och Apostlarna församlades til JEsum, och förkunnade honom all stycke; och hwad de gjort och lärt hade. Och Apostlarna församlades til JEsum, och förkunnade honom all stycke; och hwad de gjort och lärt hade. 31Då sade han til dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hwiler eder något litet; ty der woro månge, som gingo til och ifrå, så at de hade icke tid til at äta. Då sade han til dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hwiler eder något litet; ty der woro månge, som gingo til och ifrå, så at de hade icke tid til at äta. 32Och så for han bort afsides til skepps uti ödemarken. Och så for han bort afsides til skepps uti ödemarken. 33Och folket såg, at de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tilsammans af alla städer til fot, och kommo fram förr än de, och församlades til honom. Och folket såg, at de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tilsammans af alla städer til fot, och kommo fram förr än de, och församlades til honom. 34Så gick JEsus ut, och fick se det myckna folket, och warkunnade sig öfwer dem; förty de woro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket. Så gick JEsus ut, och fick se det myckna folket, och warkunnade sig öfwer dem; förty de woro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket. 35Och då nu dagen war fast framliden, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden; Och då nu dagen war fast framliden, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden; 36Släpp dem ifrå dig, at de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafwa intet äta. Släpp dem ifrå dig, at de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafwa intet äta. 37Då swarade han dem, och sade: Gifwer I dem äta. Då sade de til honom: Skole wi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifwa dem äta? Då swarade han dem, och sade: Gifwer I dem äta. Då sade de til honom: Skole wi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifwa dem äta? 38Då sade han til dem: Huru mång bröd hafwen I? Går, och ser til. Och sedan de hade sett til, sade de: Fem, och twå fiskar. Då sade han til dem: Huru mång bröd hafwen I? Går, och ser til. Och sedan de hade sett til, sade de: Fem, och twå fiskar. 39Då böd han dem, at de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset. Då böd han dem, at de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset. 40Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio. Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio. 41Och så tog han de fem bröd och de twå fiskar; och uplyfte sin ögon til himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, at de skulle lägga för dem; och de twå fiskar bytte han emellan dem alla. Och så tog han de fem bröd och de twå fiskar; och uplyfte sin ögon til himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, at de skulle lägga för dem; och de twå fiskar bytte han emellan dem alla. 42Och de åto alle, och wordo mätte: Och de åto alle, och wordo mätte: 43Och togo sedan up tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen. Och togo sedan up tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen. 44Och de der ätit hade, woro wid femtusend män. Och de der ätit hade, woro wid femtusend män. 45Och strax dref han sina Lärjungar, at de skulle gå til skepps, och fara för honom öfwer hafwet til Bethsaida, medan han skilde folket ifrå sig. Och strax dref han sina Lärjungar, at de skulle gå til skepps, och fara för honom öfwer hafwet til Bethsaida, medan han skilde folket ifrå sig. 46Och när han hade skilt dem ifrå sig, gick han dädan up på et berg, til at bedja. Och när han hade skilt dem ifrå sig, gick han dädan up på et berg, til at bedja. 47Och då aftonen kom, war skeppet midt på hafwet, och han på landet allena. Och då aftonen kom, war skeppet midt på hafwet, och han på landet allena. 48Och han såg, at de hade plats med roende; ty wädret war dem emot. Och wid fjerde wäkten om nattene kom han til dem, gångandes på hafwet; och han wille gå fram om dem. Och han såg, at de hade plats med roende; ty wädret war dem emot. Och wid fjerde wäkten om nattene kom han til dem, gångandes på hafwet; och han wille gå fram om dem. 49Och när de sågo honom gångandes på hafwet, mente de det hade warit et spökelse, och ropade; Och när de sågo honom gångandes på hafwet, mente de det hade warit et spökelse, och ropade; 50Ty de sågo honom alle, och wordo förskräckte. Då talade han dem strax til, och sade til dem: warer wid en god tröst, jag äret; warer icke rädde. Ty de sågo honom alle, och wordo förskräckte. Då talade han dem strax til, och sade til dem: warer wid en god tröst, jag äret; warer icke rädde. 51Och han steg up til dem i skeppet, och wädret stillade sig; och de wordo storliga förskräckte, förundrande wid sig sjelfwa öfwermåtton. Och han steg up til dem i skeppet, och wädret stillade sig; och de wordo storliga förskräckte, förundrande wid sig sjelfwa öfwermåtton. 52Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta war förblindadt. Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta war förblindadt. 53Och då de öfwerfarne woro, kommo de til det landet Genesaret, och lade der i hamn. Och då de öfwerfarne woro, kommo de til det landet Genesaret, och lade der i hamn. 54Och när de gingo utu skeppet, kände de honom strax: Och när de gingo utu skeppet, kände de honom strax: 55Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkring föra de sjuka på sängar, dit de hörde han war. Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkring föra de sjuka på sängar, dit de hörde han war. 56Och hwar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, at de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo wid honom, de wordo helbregda. Och hwar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, at de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo wid honom, de wordo helbregda.