1 Så kommo de öfwer hafwet, in i de Gadareners engd. Så kommo de öfwer hafwet, in i de Gadareners engd. 2Och strax han steg utur skeppet, lopp emot honom, utur grifter, en man besatt med den orena andan: Och strax han steg utur skeppet, lopp emot honom, utur grifter, en man besatt med den orena andan: 3Den der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kädjor. Den der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kädjor. 4Förty han hade många resor warit bunden med fjättrar och kädjor, och kädjorna woro sletna af honom, och fjättrarne sönderslagne: Och ingen kunde späka honom. Förty han hade många resor warit bunden med fjättrar och kädjor, och kädjorna woro sletna af honom, och fjättrarne sönderslagne: Och ingen kunde späka honom. 5Och han war alltid dag och natt på bergen, och i grifterna, ropade, och slog sig sjelf med stenar. Och han war alltid dag och natt på bergen, och i grifterna, ropade, och slog sig sjelf med stenar. 6Då han nu såg JEsum fjerran ifrå sig, lopp han til, och föll neder för honom: Då han nu såg JEsum fjerran ifrå sig, lopp han til, och föll neder för honom: 7Och ropade med höga röst, och sade: Hwad hafwer jag med dig göra, JEsu, den högstas Guds Son? Jag beswär dig wid Gud, at du icke qwäl mig. Och ropade med höga röst, och sade: Hwad hafwer jag med dig göra, JEsu, den högstas Guds Son? Jag beswär dig wid Gud, at du icke qwäl mig. 8Då sade han til honom: Far ut af menniskone, du orene ande. Då sade han til honom: Far ut af menniskone, du orene ande. 9Och sporde han honom: Hwad är ditt namn? Swarade han, och sade: Legio är mitt namn; förty wi äre månge. Och sporde han honom: Hwad är ditt namn? Swarade han, och sade: Legio är mitt namn; förty wi äre månge. 10Och han bad honom storliga, at han icke skulle drifwa honom bort utur den engden. Och han bad honom storliga, at han icke skulle drifwa honom bort utur den engden. 11Och der war wid bergen en stor swinahjord, den der gick och födde sig. Och der war wid bergen en stor swinahjord, den der gick och födde sig. 12Och djeflarne bådo honom alle, sägande: Sänd oss i swinen, at wi må fara in uti dem. Och djeflarne bådo honom alle, sägande: Sänd oss i swinen, at wi må fara in uti dem. 13Och JEsus tilstadde dem det strax. Och de orene andar drogo strax ut, och foro in uti swinen; och hjorden brådstörte sig i hafwet; och de woro wid tutusend, och wordo fördränkte i hafwet. Och JEsus tilstadde dem det strax. Och de orene andar drogo strax ut, och foro in uti swinen; och hjorden brådstörte sig i hafwet; och de woro wid tutusend, och wordo fördränkte i hafwet. 14Men de, som skötte swinen flydde, och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut til at se hwad skedt war. Men de, som skötte swinen flydde, och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut til at se hwad skedt war. 15Och kommo til JEsum, och sågo honom, som hade besatt warit, och haft Legionen, sittande kläddan, och wid sin skäl; och wordo förfärade. Och kommo til JEsum, och sågo honom, som hade besatt warit, och haft Legionen, sittande kläddan, och wid sin skäl; och wordo förfärade. 16Och de som det sett hade, förtäljde dem hwad den besatta wederfarit war, och om swinen. Och de som det sett hade, förtäljde dem hwad den besatta wederfarit war, och om swinen. 17Och de begynte bedja honom, at han skulle draga utur deras engd. Och de begynte bedja honom, at han skulle draga utur deras engd. 18Och då han war stigen til skepps, bad honom den som hade besatt warit, at han måtte wara när honom; Och då han war stigen til skepps, bad honom den som hade besatt warit, at han måtte wara när honom; 19Men JEsus tilstadde det icke, utan sade til honom: Gack dina färde uti ditt hus til dina, och förkunna dem, huru stor ting HERren hafwer gjort med dig, och hafwer miskundat sig öfwer dig. Men JEsus tilstadde det icke, utan sade til honom: Gack dina färde uti ditt hus til dina, och förkunna dem, huru stor ting HERren hafwer gjort med dig, och hafwer miskundat sig öfwer dig. 20Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting JEsus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig. Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting JEsus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig. 21Och då JEsus war öfwerfaren igen med skeppet, församlades til honom mycket folk; och war wid hafwet. Och då JEsus war öfwerfaren igen med skeppet, församlades til honom mycket folk; och war wid hafwet. 22Och si, der kom en af Synagogones Öfwerstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter; Och si, der kom en af Synagogones Öfwerstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter; 23Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, at du kommer, och lägger händer på henne, at hon måtte wederfås, och lefwa. Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, at du kommer, och lägger händer på henne, at hon måtte wederfås, och lefwa. 24Och han gick med honom: Och honom följde mycket folk, och de trängde honom. Och han gick med honom: Och honom följde mycket folk, och de trängde honom. 25Och der war en qwinna, som hade haft blodgång i tolf år. Och der war en qwinna, som hade haft blodgång i tolf år. 26Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det wardt heldre wärre med henne. Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det wardt heldre wärre med henne. 27Då hon hörde om JEsu, kom hon ibland folket bak efter, och tog på hans kläder; Då hon hörde om JEsu, kom hon ibland folket bak efter, och tog på hans kläder; 28Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då worde jag helbregda. Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då worde jag helbregda. 29Och strax förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, at hon botad war utaf den plågon. Och strax förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, at hon botad war utaf den plågon. 30Och JEsus kändet strax i sig sjelf, at kraft utgången war af honom; och wände sig om ibland folket, och sade: Ho kom wid min kläder? Och JEsus kändet strax i sig sjelf, at kraft utgången war af honom; och wände sig om ibland folket, och sade: Ho kom wid min kläder? 31Och hans Lärjungar sade til honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom wid mig? Och hans Lärjungar sade til honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom wid mig? 32Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade. Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade. 33Men qwinnan fruktade och bäfwade; ty hon wisste, hwad med henne skedt war; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena. Men qwinnan fruktade och bäfwade; ty hon wisste, hwad med henne skedt war; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena. 34Då sade han til henne: Dotter, din tro hafwer gjort dig helbregda: gack med frid, och war helbregda af dine plågo. Då sade han til henne: Dotter, din tro hafwer gjort dig helbregda: gack med frid, och war helbregda af dine plågo. 35Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones Öfwersta, och sade: Din dotter är död; hwi gör du Mästaren yttermera omak? Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones Öfwersta, och sade: Din dotter är död; hwi gör du Mästaren yttermera omak? 36Men strax JEsus hörde talet som sades, sade han til Synagogones Öfwersta: Frukta dig intet; allenast tro. Men strax JEsus hörde talet som sades, sade han til Synagogones Öfwersta: Frukta dig intet; allenast tro. 37Och han tilstadde icke, at honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder. Och han tilstadde icke, at honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder. 38Och så kom han i Synagogones Öfwerstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto. Och så kom han i Synagogones Öfwerstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto. 39Och han gick in, och sade til dem: Hwad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofwer. Och han gick in, och sade til dem: Hwad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofwer. 40Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom woro, och gick in der pigan låg. Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom woro, och gick in der pigan låg. 41Och fattade pigona wid handena, sägande til henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt up. Och fattade pigona wid handena, sägande til henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt up. 42Och strax stod pigan up, och gick; och hon war wid tolf år gammal. Och de wordo öfwermåtton förskräckte. Och strax stod pigan up, och gick; och hon war wid tolf år gammal. Och de wordo öfwermåtton förskräckte. 43Och han förböd dem strängeliga, at ingen skulle det weta; och böd gifwa henne äta. Och han förböd dem strängeliga, at ingen skulle det weta; och böd gifwa henne äta.