1 HERren sade till Mose: Gack in till Pharao, och säg till honom: Detta säger HERren: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig. 2Hwar du icke will, si, så will jag plåga alla dina landsändar med paddor; 3Så att älwen skall uppwälla paddor: De skola uppstiga och komma in i din hus, in i din kammar, in i din lägre, in i din säng, och in i dina tjenares hus, ibland ditt folk, in uti dina bakugnar, och uti din deg. 4Och paddor skola stiga uppå dig, och uppå ditt folk, och uppå alla dina tjenare. 5Och HERren sade till Mose: Säg till Aaron: Räck ut dina hand med din staf öfwer älfwer, och strömmar, och sjöar, och låt paddor komma öfwer Egypti land. 6Och Aaron räckte ut sina hand öfwer wattnen i Egypten; och paddor kommo derut, så att Egypti land wardt öfwertäckt. 7Då gjorde ock trollkarlarna sammalunda med deras beswärjningar; och läto komma paddor öfwer Egypti land. 8Då kallade Pharao Mose och Aaron, och sade: Beder HERran för mig att han tager paddorna ifrå mig, och ifrå mitt folk; så will jag släppa folket, att de måga offra HERranom. 9Mose sade: Haf du den ärona, och lägg mig före, när jag skall bedja för dig, för dina tjenare, och för ditt folk; att paddorna skola fördrefne warda ifrå dig, och ifrå ditt hus, och allenast blifwa i älfwene. 10Han sade: I morgon. Han sade: Såsom du sagt hafwer, på det du skall förnimma, att ingen är såsom HERren wår Gud. 11Så skola paddorna warda tagna ifrå dig, ifrå ditt hus, ifrå dina tjenare, ifrå ditt folk, och allena blifwa i älfwene. 12Så gingo Mose och Aaron ifrå Pharao. Och Mose ropade till HERran för paddornas skull, såsom han Pharao tillsagt hade. 13Och HERren gjorde, som Mose sagt hade. Och paddorna blefwe döda i husen, i gårdarna, och på markene. 14Och de kastade dem tillsamman, här en hop, och der en hop, och marken luktade derutaf. 15Då Pharao såg, att han hade sått rolighet, wardt hans hjerta förhärdardt, och hörde dem intet, såsom HERren sagt hade. 16Och HERren sade till Mose: Säg till Aaron: Räck ut din staf, och slå i stoftet på jordene, att löss warda i hela Egypti lande. 17De gjorde ock så. Och Aaron räckte ut sina hand med sin staf, och slog i stoftet uppå jordene, och der wordo löss på menniskom, och på boskapen. Allt stoft på markene wardt löss i hela Egypti lande. 18Trollkarlarna gjorde ock sammalunda med deras beswärjningar, att de skulle göra löss, men de kunde icke. Och lössena woro på menniskom, och på boskapen. 19Då sade trollkarlarna till Pharao: Detta är Guds finger. Men Pharaos hjerta wardt förstockadt, och han hörde dem intet, såsom HERren sagt hade. 20Och HERren sade till Mose: Statt upp bittida om morgonen, och gack för Pharao: Si, han warder utgångandes till wattnet, och säg till honom: Detta säger HERren: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig. 21Hwar icke, si, så will jag låta komma allahanda ohyro öfwer dig, dina tjenare, ditt folk, och ditt hus, så att all de Egyptiers hus, och marken, och hwad deruppå är, skola warda full af ohyre. 22Och will jag på den dagen göra ett besynnerligit med den landsändan Gosen, der mitt folk uti är, att der skall ingen ohyra komma, på det du skall förnimma, att jag är HERren öfwer hela jordena; 23Och will en förlösning sätta emellan mitt folk och ditt. I morgon skall det tecknet ske. 24Och HERren gjorde så. Och der kom mycken ohyra uti Pharaos hus, i hans tjenares hus, och öfwer hela Egypti land, och landet wardt förderfwadt af den ohyrene. 25Då kallade Pharao Mose och Aaron, och sade: Går åstad, och offrer edrom Gud här i landena. 26Mose sade: Det betämmer sig icke, att wi så göre; förty wi offre HERranom wårom Gud de Egyptiers styggelse: Si, när vi nu de Egyptiers styggelse offrade för deras ögon, månde de icke skola stena oss? 27Tre dagsresor wilje wi gå in uti öknena, och offra HERranom wårom Gud, såsom han oss sagt hafwer. 28Pharao sade: Jag will släppa eder, att I mån offra HERranom edrom Gud i öknene, allenast att I icke fjerran faren; och bedjen för mig. 29Mose sade: Si, när jag härut ifrå dig kommer, så will jag bedja HERran, att denna ohyran må blifwa borttagen ifrå Pharao, och hans tjenare, och hans folk, i morgon: Allenast förhala mig icke länger, att du icke släpper folket till att offra HERranom. 30Och Mose gick ut ifrå Pharao, och bad HERran. 31Och HERren gjorde, såsom Mose sagt hade, och tog de ohyrona bort ifrå Pharao, ifrå hans tjenare, och ifrå hans folke, så att icke en blef qwar. 32Men Pharao förhärdade sitt hjerta ännu i denna resone, och wille icke släppa folket.