1 HERren sade till Mose: Si, jag hafwer satt dig till en gud öfwer Pharao; och Aaron din broder skall wara din Prophet. 2Du skall tala allt det jag bjuder dig; men Aaron din broder skall tala det för Pharao, att han släpper Israels barn utu sitt land. 3Men jag will förhärda Pharaos hjerta, på det jag skall göra min tecken och under många uti Egypti land. 4Och Pharao skall intet höra eder, på det jag skall bewisa mina hand uti Egypten; och föra min här, mitt folk Israels barn, utur Egypti land genom stora domar. 5Och de Egyptier skola förnimma, att jag är HERren, när jag nu uträcker mina hand öfwer Egypten, och utförer Israels bern ifrå dem. 6Mose och Aaron gjorde såsom HERren hade budit dem. 7Och Mose war åttatio år gammal, då de talade med Pharao. 8Och HERren talade till Mose och Aaron: 9När Pharao säger till eder: Bewiser edor under; så skall du säga till Aaron: Tag din staf och kasta honom för Pharao, att han warder en orm. 10Då gingo Mose och Aaron in till Pharao, och gjorde såsom HERren hade budit dem: Och Aaron kastade sin staf för Pharao, och för hans tjenare, och han wardt en orm. 11Då lät Pharao kalla wisa och swartkonstiga: Och de Egyptiske trollkarlar gjorde ock sammalunda med deras beswärjningar. 12Och hwardera kastade sin staf ifrå sig, och wordo ormar deraf; men Aarons staf uppslukte deras stafrar. 13Så wardt Pharaos hjerta förstockat, och hörde dem intet, såsom HERren sagt hade. 14Och HERren sade till Mose: Pharaos hjerta är hårdt, och will icke släppa folket. 15Gack till Pharao bittida om morgonen, si, han warder utgångandes till älfwena: Så gack emot honom på strandena af älfwene, och tag stafwen i dina hand, den som en orm wardt; 16Och säg till honom: HERren, de Ebreers Gud, hafwer sändt mig till dig, och låter säga dig: Släpp mitt folk, att de må tjena mig uti öknene; men du hafwer härtilldags intet welat höra. 17Derföre säger HERren alltså: Deruppå skall du förnimma att jag är HERren: Si, jag will med den stafwen, som jag hafwer i mine hand, slå wattnet, som i älfwene är, och det skall wändas i blod; 18Så att fiskarna i älfwene skola dö, och älfwen lukta; och de Egyptier skola wämja, när de dricka af wattnet i älfwene. 19Och HERren sade till Mose: Säg till Aaron: Tag din staf, och räck ut dina hand ofwer wattnen i Egypten, öfwer deras älfwer, och strömmar, och sjöar, och öfwer all wattukärr, att de warda blod; och ware blod i hela Egypti land, både i träkar och i stenkar. 20Mose och Aaron gjorde, såsom HERren dem budit hade, och hof upp stafwen, och slog i wattnet, som i älfwene war, för Pharao och hans tjenare: Och allt wattnet i älfwene wardt wändt i blod; 21Och fiskarna i flodene dogo, och älfwen wardt luktandes, så att de Egyptier icke kunde dricka wattnet utur älfwene; och wardt blod i hela Egypti lande. 22Och de Egyptiske trollkarlar gjorde ock sammalunda med deras beswärjningar; men Pharaos hjerta wardt förstockadt, och han hörde dem intet, såsom HERren sagt hade. 23Och Pharao wände om, och gick hem, och lade det ännu intet på hjertat. 24Men alle Egyptier grofwo efter watten utmed elfwene till att dricka; ty wattnet af älfwene kunde de icke dricka. 25Och det warade i sju dagar långt, sedan HERren slog älfwena.