1En Psalm Davids, till att föresjunga. 2Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan. 3Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra; 4De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar; 5Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan. 6De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem? 7De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före. 8Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter. 9Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser. 10Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning. De rättfärdige skola fröjda sig af HERRANOM, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig.