1Herren HERREN viste mig ena syn; och si, der stod en, som gjorde gräshoppor, rätt då som kornet begynte skjuta sig i ax, sedan Konungen hade låtit klippa sin får. 2Som de nu ville bortfräta allan grödan på landena, sade jag: Ack! Herre HERRE, var nådelig; ho skall upphjelpa Jacob igen? Ty han är ju fast ringa. 3Då ångrade det HERRANOM; och HERREN sade: Nu väl, det skall icke ske. 4Herren HERREN viste mig ena syn; och si, Herren HERREN kallade elden till att straffa, dermed han skulle förtära ett stort djup: och han bortfrätte allaredo ett stycke. 5Då sade jag: Ack! Herre HERRE, håll upp; ho skall upphjelpa Jacob igen? Ty han är ju fast ringa. 6Då ångrade HERRANOM det ock; och Herren HERREN sade: Det skall icke heller ske. 7Men han viste mig denna synena; och si, Herren stod på enom mur, den med eno mätosnöre mäld var, och han hade mätosnöret i sine hand. 8Och HERREN sade till mig: Hvad ser du, Amos? Jag sade: Ett mätosnöre. Då sade Herren till mig: Si, jag skall draga ett mätosnöre midt igenom mitt folk Israel, och intet mer öfverse med dem; 9Utan Isaacs höjder skola förödda, och Israels kyrkor förlagda varda; och jag vill stå upp med svärdena öfver Jerobeams hus. 10Då sände Amazia, Presten i BethEl, till Jerobeam, Israels Konung, och lät säga honom: Amos gör ett uppror emot dig uti Israels hus. Landet orkar icke lida hans ord. 11Ty Amos säger alltså: Jerobeam måste dö genom svärd, och Israel skall varda fången bortförd utu sitt land. 12Och Amazia sade till Amos: Du Siare, gack hädan, och fly in uti Juda land, och föd dig der, och prophetera der; 13Och prophetera intet mer i BethEl; ty det är Konungens kyrka och riksens hus. 14Amos svarade, och sade till Amazia: Jag är ingen Prophet, eller någon Prophetes son; utan jag är en fäherde, den mulbär afhemtar. 15Men HERREN tog mig ifrå hjordenom, och HERREN sade till mig: Gack bort, och prophetera mino folke Israel. 16Så hör nu HERRANS ord: Du säger: Prophetera intet emot Israel, och tala intet emot Isaacs hus. 17Derföre säger HERREN alltså: Din hustru skall i stadenom skämd varda, och dine söner och döttrar skola falla genom svärd, och din åker skall med snöre utdelad varda; men du skall dö uti ett orent land, och Israel skall utu sitt land fördrifven varda.