1Detta är HERRANS ord, som skedde till Zephania, Chusi son, Gedalja sons, Amarja sons, Hiskia sons, uti Josia tid, Amons sons, Juda Konungs. 2Jag skall taga bort all ting utu landena, säger HERREN. 3Jag skall borttaga både folk och fä, både himmelens foglar, och fiskarna i hafvet, samt med afgudarna och de ogudaktiga; ja, jag skall utrota menniskorna af landena, säger HERREN. 4Jag skall uträcka mina hand öfver Juda, och öfver alla de som i Jerusalem bo; alltså skall jag borttaga det qvart är af Baal, dertill de namn, Munkar och Prester, utu desso rumme; 5Och de som på taken tillbedja himmelens här; de som honom tillbedja, och svärja dock vid HERRAN, och vid Malcham derjemte; 6Och de som affalla ifrå HERRANOM, och intet fråga efter HERRAN, och intet akta honom. 7Varer tyste för Herranom HERRANOM; ty HERRANS dag är för handene; ty HERREN hafver tillredt ett slagtoffer, och budit der sina gäster till. 8Och på HERRANS slagtoffers dag skall jag hemsöka Förstarna och Konungsbarnen, och alla de som bära en främmande kyrkoskrud. 9Och skall jag den tiden hemsöka dem som öfver tröskelen springa; de deras herrars hus uppfylla med rot och bedrägeri. 10På den tiden, säger HERREN, skall upphäfva sig ett högt rop ifrå fiskaportenom, och en gråt ifrå dem andra portenom, och en stor jämmer på högomen. 11Jämrer eder, I som bon i qvarnene; ty hela krämarefolket är borto, och alle de som penningar församla, äro förgångne. 12På den tiden skall jag utransaka Jerusalem med lyktor, och skall hemsöka dem som ligga på sine drägg, och säga i sitt hjerta: HERREN varder hvarken godt eller ondt görandes. 13Och deras ägodelar skola till rofs varda, och deras hus till ett öde; de skola bygga hus, och intet bo deruti; de skola plantera vingårdar, och intet vin dricka deraf. 14Ty HERRANS store dag är hardt för handene; han är hardt när, och hastar sig svårliga. När det ropet om HERRANS dag kommandes varder, så skolade starke ropa bitterliga. 15Ty denne dagen är en grymhets dag, en bedröfvelses och ångests dag en väders och storms dag, en mörkers, och dimbos dag, en molns och töcknes dag; 16En basuns och trummetes dag, emot de fasta städer och höga borger. 17Jag skall göra menniskomen bekymmer, så att de skola gå omkring såsom de blinde; derföre, att de emot HERRAN syndat hafva; deras blod skall utgjutet varda, lika som det stoft vore, och deras kroppar såsom träck. 18Deras silfver och guld skall intet kunna hjelpa dem på HERRANS vredes dag; utan hela landet skall genom hans nits eld förtärdt varda; ty han skall snarliga en ända göra med alla de som bo i landena.