1Och jag lyfte åter min ögon upp, och säg; och si, der var ett flygande bref. 2Och han sade till mig: Hvad ser du? Och jag sade: Jag ser ett flygande bref, det är tjugu alnar långt, och tio alnar bredt. 3Och han sade till mig: Det är den förbannelsen, som utgår öfver hela landet; ty allo tjufvar varda efter detta bref fromme dömde, och alle menedare varda efter detta, bref fromme dömde. 4Men jag vill hafvat fram, säger HERREN Zebaoth, att det skall komma tjufvomen hem, och dem som falskeliga svärja vid mitt Namn; och skall blifva uti deras hus, och skall upptära det, med dess trä och stenar. 5Och Ängelen, som med mig talade, gick ut, och sade till mig: Lyft din ögon upp, och se, hvad går derut? 6Och sade: Hvad är det? Men han sade: En skäppa går derut; och sade: Det är deras anseende i allo landena. 7Och si, der for en centener bly, och der var en qvinna, hvilken i skäppone satt. 8Men han sade: Det är afguderit; och han kastade henne uti skäppona, och hof den blyklimpen der ofvanuppå. 9Och jag lyfte min ögon upp, och såg; och si, två qvinnor gingo ut, och hade vingar, de der drefvos af vädret; och det voro vingar, lika som storkars vingar; och de förde skäppona mellan jorden och himmelen. 10Och jag sade till Ängelen, som med mig talade: Hvart föra de skäppona? 11Men han sade till mig: Att henne skall ett hus bygdt och tillredt varda uti Sinears land och der satt varda på sin botten.