1Men tala du, såsom tillbörligit är, efter en helsosam lärdom; 2De gamla, att de äro nyktre, ärlige, tuktige, rätte i trone, i kärlekenom, i tålamod; 3De gamla qvinnor desslikes, att de ställa sig såsom heligom höfves, icke förtalerskor, icke drinkerskor, goda lärerskor; 4Att de unga qvinnor lära tukt af dem; älska sina män, hafva sin barn kär; 5Vara sediga, kyska, husaktiga, fromma, sina män underdåniga; på det Guds ord icke skall försmädt varda. 6Sammalunda förmana ock de unga män, att de äro tuktige. 7Uti all ting ställ dig sjelf för en eftersyn till goda gerningar, med oförfalskad lärdom, med ärlighet; 8Med helsosam och ostraffelig ord; på det han, som emotstår, må blygas, intet ondt hafvandes det han om oss säga kan; 9Tjenarena, att de äro sinom herrom underdånige, och uti all ting behagelige, icke gensvarige; 10Icke otrogne; utan alla goda trohet bevisande; på det de måga pryda Guds vår Frälsares lärdom i all stycke. 11Ty Guds nåd, helsosam allom menniskom, är uppenbarad; 12Och lärer oss, att vi skole försaka alla ogudaktighet och verldslig lusta, och lefva tukteliga, rättfärdeliga, och gudeliga i denna verlden; 13Och vänta det saliga hoppet, och den stora Guds och vår Frälsares Jesu Christi härliga uppenbarelse; 14Den sig sjelf gaf för oss; på det han skulle förlossa oss ifrån all orättfärdighet, och rena oss sig sjelfvom ett folk till egendom, det sig om goda gerningar beflitar. 15Sådant tala, och förmana, och straffa med fullt allvar. Låt ingen förakta dig.