1Paulus, Guds tjenare, men Jesu Christi Apostel, till att predika Guds utvaldom trona och sanningenes kunskap, hvilken till Gudaktighet förer, 2I hoppet till evinnerligit lif, det Gud, som icke ljuga kan, för evigt utlofvat hafver; 3Men i sinom tid hafver han uppenbarat sitt ord genom predikan, den mig betrodd är, efter Guds vår Frälsares befallning; 4Minom rättsinniga son Tito, efter begges våra tro: Nåd, barmhertighet, frid af Gud Fader, och Herranom Jesu Christo, vårom Frälsare. 5Fördenskull lät jag dig qvar i Creta, att hvad som ännu fattades, skulle du fullkomliga beställa, och besätta städerna här och der med Prester, såsom jag dig befallt hafver; 6Den som är ostraffelig, ene hustrus man; den der trogen barn hafver, oberyktad för öfverflödighet och genstörtighet. 7Ty en Biskop bör vara ostraffelig, såsom en Guds skaffare; icke ensinnig, icke sticken, ingen drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem vinning; 8Utan gästgifvare, och älskar det godt är; tuktig, rättvis, helig, kysk; 9Och håller sig vid det ord, som visst är och lära kan; på det han må mägtig vara att förmana genom helsosam lärdom, och öfvervinna dem som deremot säga. 10Ty månge äro genstörtige, onyttige sqvallrare, och bedragare, besynnerliga de af omskärelsen; 11Hvilkom man måste tillstoppa munnen; de som hela husen förvända, och lära det intet doger, för slem vinnings skull. 12En af dem hafver sagt, deras egen Prophet: De Creter äro alltid ljugare, ond djur, och late bukar. 13Detta vittnesbörd är sant. Derföre straffa dem skarpeliga, att de äro rätte i trone; 14Och icke akta på de Judiska fabler och menniskors bud, som sig draga ifrå sanningen. 15Dem, som rene äro, äro all ting rene; men dem orenom och otrognom är intet rent; utan både deras sinne och samvet är orent. 16De säga sig känna Gud; men med gerningarna neka de det; efter de äro styggelige för Gud, och olydige, och till alla goda gerningar odugelige.