1Hvad fördel hafva då Judarna? Eller hvad är omskärelsen nyttig? 2Jo, ganska mycket. Först, att dem hafver varit betrodt det Gud talat hafver. 3Hvad magt ligger derpå, att somlige af dem icke trodde? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet? 4Bort det. Vare heldre Gud sannfärdig, och hvar och en menniska lögnaktig; såsom skrifvet är: På det du blifver rättfärdig i din ord, och öfvervinner, när du dömes. 5Är det nu så, att vår orättfärdighet prisar Guds rättfärdighet; hvad vilje vi säga? Är då Gud orättfärdig, som vredgas deröfver? Jag talar efter menniskosätt. 6Bort det; ty huru kunde Gud då döma verldena? 7Ty om Guds sanning vorde yppare af mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag då ännu dömas som en syndare? 8Och icke heldre göra, såsom vi vardom försmädde, och som någre säga, att vi skole säga: Låt oss göra ondt, på det der kommer godt af; hvilkas fördömelse är all rätt. 9Huru är då derom? Hafve vi någon fördel för dem? Allsingen. Ty vi hafve det nu bevisat, att både Judar och Greker äro alle under synd; 10Som skrifvet står: Den är icke till som rättfärdig är; icke en. 11Ingen är ock den som förståndig är; ingen är som aktar Gud. 12Alle hafva afvikit; allesamman äro onyttige vordne; ingen är som godt gör; icke till en. 13Deras strupe är en öppen graf; deras tungor bruka de till svek; huggormaetter under deras läppar. 14Deras mun är full med bannor och bitterhet; 15Deras fötter snare till att utgjuta blod; 16Förtryckelse och vedermöda i deras vägar; 17Och fridsens väg veta de icke. 18Guds räddhåge är icke för deras ögon. 19Så vete vi, att allt det lagen säger, det säger hon till dem som under lagen äro; att hvar och en mun skall tillstoppas, och all verlden skall för Gudi brottslig varda; 20Derföre, att intet kött kan af lagsens gerningar varda rättfärdigt för honom; ty af lagen känner man syndena. 21Men nu är Guds rättfärdighet, utan lagsens tillhjelp, uppenbar vorden, bevist genom lagen och Propheterna; 22Den Guds rättfärdighet, säger jag, som kommer af Jesu Christi tro, till alla, och öfver alla de som tro; ty här är ingen åtskilnad. 23Allesamman äro de syndare, och hafva intet berömma sig af för Gudi; 24Och varda rättfärdige utan förskyllan, af hans nåd, genom den förlossning som i Christo Jesu skedd är; 25Hvilken Gud hafver satt för en nådastol, genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sina rättfärdighet, i thy att han förlåter synderna, som blefna voro under Guds tålamod; 26Till att låta se i denna tiden sina rättfärdighet; på det han allena skall vara rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som är af Jesu tro. 27Hvar är nu din berömmelse? Hon är utelyckt. Med hvad lag? Med gerningarnas lag? Nej; utan med trones lag. 28Så hålle vi nu det, att menniskan varder rättfärdig af trone, utan lagsens gerningar. 29Eller är Gud allenast Judarnas Gud? Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo visserliga, ock Hedningarnas; 30Efter det en Gud är, som gör omskärelsen rättfärdig af trone, och förhudena genom trona. 31Göre vi då lagen om intet med trone? Bort det; utan vi upprättom lagen.