1HERREN är Konung, dess fröjde sig jorden, och öarna fröjde sig, så månge som de äro. 2Moln och mörker är omkring honom; rättfärdighet och dom är hans stols stadfästelse. 3Eld går framför honom, och uppbränner hans ovänner allt omkring. 4Hans ljungande lyser på jordenes krets; jorden ser det, och förskräckes. 5Bergen försmälta såsom vax för HERRANOM; för hela jorderikes Herra. 6Himlarna förkunna hans rättfärdighet; och all folk se hans äro. 7Skämme sig alle de som belätom tjena, och berömma sig af afgudar; tillbedjer honom alle gudar. 8Zion hörer det, och är glad; och Juda döttrar fröjda sig, HERRE, öfver ditt regemente. 9Ty du, HERRE, äst den Högste i all land; du är fast upphöjd öfver alla gudar. 10I som älsken HERRAN, hater det onda; (Herren) bevarar sina heligas själar; ifrå de ogudaktigas hand skall han frälsa dem. 11Dem rättfärdiga skall alltid ljus uppgå igen, och frommom hjertom glädje. 12I rättfärdige, fröjder eder af HERRANOM, och tacker honom, och priser hans helighet.