1HERRE Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig. 2Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena. 3HERRE, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla; 4Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig? 5HERRE, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf. 6Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de; 7Och säga: HERREN ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet. 8Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda? 9Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se? 10Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta. 11Men HERREN vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro. 12Säll är den som du, HERRE, tuktar, och lärer honom genom din lag; 13Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder. 14Ty HERREN skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf. 15Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla. 16Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän? 17Om HERREN icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla. 18Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, HERRE, uppehöll mig. 19Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ. 20Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder. 21De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod. 22Men HERREN är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst. 23Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; HERREN, vår Gud, skall förgöra dem.