1En Psalmvisa Assaphs. 2Gud, tig dock icke så, och var dock icke så stilla; Gud, lid det dock icke så. 3Ty si, dine fiender rasa, och de som dig hata, sätta upp hufvudet. 4De hafva listig anslag emot ditt folk, och rådslå emot dina fördolda. 5Kommer, säga de, låter oss utrota dem, så att de intet folk äro; att på Israels namn icke skall mer tänkt varda. 6Ty de hafva förenat sig med hvarannan, och ett förbund emot dig gjort: 7De Edomeers hyddor, och de Ismaeliters, de Moabiters, och Hagariters, 8De Gebaliters, Ammoniters, och Amalekiters, de Philisteers, samt med dem i Tyro. 9Assur hafver ock gifvit sig till dem, och hjelpa Lots barnom. Sela. 10Gör dem såsom de Midianiter, såsom Sisera, såsom Jabin vid den bäcken Kison; 11Hvilke förderfvade vordo vid Endor, och vordo till träck på jordene. 12Gör deras Förstar såsom Oreb och Seeb; alle deras öfverstar, såsom Seba och Zalmunna; 13De der säga: Vi vilje intaga Guds hus. 14Min Gud, gör dem såsom en hvärfvel, och såsom strå för väder, 15Såsom en eld, den skog förbränner, och såsom en låga, den berg upptänder. 16Alltså förfölj dem med ditt väder, och förskräck dem med ditt oväder. 17Gör deras ansigten fulla med blygd, att de efter ditt Namn. HERRE, söka måste; 18Skämme sig, och förskräckes alltid ju mer och mer, och till skam komme, och förgås. Så skola de förnimma, att du med ditt Namn heter HERRE allena, och den Högste i allo verldene.