1En Psalm Davids, till att föresjunga, till åminnelse. 2Skynda dig, Gud, till att frälsa mig; HERRE, till att hjelpa mig. 3Skämme sig, och komme på skam, de som efter mine själ stå; vände tillrygga, och komme på skam, de mig ondt önska; 4Att de måtte på skam komma igen, som öfver mig ropa: Så, så. 5Fröjde, och glädje sig i dig, de som efter dig fråga; och de som dina salighet älska, säga alltid: Gud vare högeliga lofvad. Men jag är eländig och fattig; Gud, var snar till mig; ty du äst min hjelpare och förlossare; min HERRE, fördröj icke.