1En Psalm Davids, till att föresjunga; 2Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. 3Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet. 4Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd. 5Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig. 6Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder. 7Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat. 8Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten. 9Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda. 10Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig. 11Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar. 12Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda. 13Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig. 14Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig. 15Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig. 16Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet. 17Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris. 18Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet. 19De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes. Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem. Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.