1En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. 2Jag vill lofva HERRAN i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun. 3Min själ skall berömma sig af HERRANOM, att de elände skola höra det, och glädja sig. 4Priser med mig HERRAN, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn. 5Då jag sökte HERRAN, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan. 6De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam. 7De denne elände ropade, hörde honom HERREN; och halp honom utur all hans nöd. 8HERRANS Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut. 9Smaker och ser, huru ljuflig HERREN är; säll är den som tröster uppå honom. 10Frukter HERRAN, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist. 11De rike skola törstige vara och hungra; men de som HERRAN söka, hafva ingen brist på något godt. 12Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder HERRANS fruktan. 13Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade? 14Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala. 15Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom. 16HERRANS ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande. 17Men HERRANS ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene. 18Då de rättfärdige ropa, så hörer HERREN; och hjelper dem utur alla deras nöd. 19HERREN är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva. 20Den rättfärdige måste mycket lida; men HERREN hjelper honom utu thy allo. 21Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder. 22Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda. HERREN förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.