1En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. 2Ack! HERRE, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig. 3Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. Sela. 4Men du, HERRE, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter. 5Jag ropar till HERRAN med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. Sela. 6Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty HERREN uppehåller mig. 7Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring. 8Upp, HERRE, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder. När HERRANOM finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. Sela.