1En Psalm Davids. Efter dig, HERRE, längtar jag. 2Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig. 3Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam. 4HERRE, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar. 5Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig. 6Tänk HERRE, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver. 7Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, HERRE. 8HERREN är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom. 9Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg. 10Alle HERRANS vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla. 11För ditt Namns skull, HERRE, var mine missgerning nådelig, den stor är. 12Hvilken är den der fruktar HERRAN, han skall lära honom den bästa vägen. 13Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet. 14HERRANS hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta. 15Mine ögon se alltid till HERRAN; ty han skall taga min fot utu nätet. 16Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände. 17Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd. 18Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder. 19Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt. 20Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig. 21Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig. 22Gud löse Israel utaf allo sine nöd.