1En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, HERRE. 2Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst. 3Om du, HERRE, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes? 4Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig. 5Jag vänter efter HERRAN; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord. 6Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra. 7Israel hoppes uppå HERRAN; ty när HERRANOM är nåd, och mycken förlossning när honom. 8Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.