1En Psalm Davids. Lofva HERRAN, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn. 2Lofva HERRAN, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver; 3Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister; 4Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet; 5Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn. 6HERREN skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida. 7Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk. 8Barmhertig och nådelig är HERREN, tålig och af stora mildhet. 9Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga. 10Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar. 11Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom. 12Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss. 13Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig HERREN öfver dem som frukta honom. 14Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre. 15En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene. 16När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer. 17Men HERRANS nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn, 18När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra. 19HERREN hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt. 20Lofver HERRAN, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall. 21Lofver HERRAN, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören. 22Lofver HERRAN, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve HERRAN.