1Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld. 2Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; HERREN hafver gjort dem alla. 3Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada. 4Der man lider i HERRANS fruktan, der är rikedom, ära och lif. 5Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif. 6Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder. 7Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar. 8Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås. 9Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga. 10Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek. 11Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen. 12HERRANS ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han. 13Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone. 14Ens skökos mun är en djup grop; dem HERREN ogunstig är, han faller deruti. 15Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom. 16Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda. 17Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro. 18Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas. 19Att ditt hopp skall vara intill HERRAN, måste jag dig om sådant dagliga förmana. 20Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro; 21På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända? 22Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom. 23Ty HERREN skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare. 24Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man; 25Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse. 26Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå. 27Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig. 28För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva. 29Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.