1Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan. 2En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat. 3Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån. 4Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström. 5Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen. 6Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg. 7Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ. 8Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat. 9Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör. 10HERRANS Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad. 11Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring. 12Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida. 13Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam. 14Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida? 15Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar. 16Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar. 17Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig. 18Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga. 19En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott. 20Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt. 21Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt. 22Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af HERRANOM. 23En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga. 24En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.