1En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af HERRANOM kommer, hvad tungan tala skall. 2Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men HERREN allena gör hjertat visst. 3Befalla HERRANOM din verk, så gå din anslag fram. 4HERREN gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag. 5All högmodig hjerta äro HERRANOM en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo. 6Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom HERRANS fruktan undflyr man det onda. 7Om någors mans vägar behaga HERRANOM, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom. 8Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt. 9Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men HERREN allena gifver, att de framgår. 10Prophetia (är) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen. 11Rätt våg och vigt är af HERRANOM; och all pund i säckenom äro hans verk. 12Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast. 13Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad. 14Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom. 15När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn. 16Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver. 17De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif. 18Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet. 19Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga. 20Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på HERRAN. 21En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl. 22Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap. 23Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl. 24Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen. 25Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden. 26Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun. 27En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld. 28En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens. 29En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg. 30Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt. 31Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder. 32En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner. 33Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart HERREN vill.