1Och de öfverste fäderna till Gileads barnas slägte, Machirs sons, hvilken Manasse son var, af Josephs barnas slägte, gingo fram, och talade för Mose, och för Förstarna, öfversta fäderna till Israels barn; 2Och sade: Käre herre, HERREN hafver budit, att man skall utskifta landet Israels barnom till arfvedel genom lott; och du, min herre, hafver budit genom HERRAN, att man vår broders Zelaphehads arfvedel hans döttrar gifva skall. 3Om någor af Israels slägte tager dem till hustru, så varder vår faders arfvedel mindre, och så mycket som de hafva, kommer den slägtenes arfvedel till, dit som de komma; och så varder vår arfvedels lott förminskad. 4När nu Israels barnas klangår kommer, så kommer deras arfvedel till den slägtenes arfvedel, der de äro; så varder vår faders arfvedel förminskad, så mycket som de hafva. 5Så böd Mose Israels barnom, efter HERRANS befallning, och sade: Josephs barnas slägt hafver talat rätt. 6Detta är det som HERREN bjuder Zelaphehads döttrar, och säger: Gifte sig hvem de vilja; allenast att de gifta sig in i sina ätt och faders slägte; 7På det att Israels barnas arfvedel icke skall falla ifrå den ena slägten till den andra; ty hvar och en ibland Israels barn skall hänga intill sitt fädernes slägtes arf. 8Och alla döttrar, som äga arfvedel i Israels barnas slägter, skola gifta sig enom af sins faders slägts ätt; på det hvar och en ibland Israels barn må behålla sins faders arf; 9Och en arfvedel icke skall falla ifrå den ena slägtene till den andra; utan hvar och en hänge intill sitt arf ibland Israels barnas slägter. 10Såsom HERREN böd Mose, så gjorde Zelaphehads döttrar: 11Mahela, Thirza, Hogla, Milca och Noa, och gifte sig vid deras faderbroders barn, 12Af Manasse barnas slägte, Josephs sons; alltså blef deras arfvedel vid ättena och deras faders slägte. 13Desse äro de bud och rätter, som HERREN genom Mose böd Israels barnom, på de Moabiters mark, vid Jordan, in mot Jericho.