1Detta är tungen öfver Nineve, och Nahums Propheties bok af Elkos. 2Gud är nitisk, och HERREN är en hämnare; ja, en hämnare är HERREN, och grym. HERREN är en hämnare uppå sina fiendar, och den der sina ovänner intet förgäter. 3HERREN är tålig, och af stora magt, och låter intet ostraffadt blifva. Han är HERREN, hvilkens vägar äro uti väder och storm, och tjockt moln under hans fötter; 4Den som näpser hafvet, och förtorkar det, och uttorkar alla floder; Basan och Carmel försmäkta, och hvad som blomstras på Libanons berg, det måste försmäkta för honom. 5Bergen bäfva för honom, och högarna förgås; jorden darrar för honom; dertill jordenes krets, och alle de som bo der uppå. 6Ho kan blifva ståndandes för hans vrede? Och ho kan blifva för hans grymhet? Hans vrede brinner såsom en eld, och hällebergen remna för honom. 7HERREN är mild, och ett fäste uti nödenes tid; och känner dem som trösta uppå honom. 8När floden löper öfver, så gör han en ända med henne; men sina fiendar förföljer han med mörker. 9Hvad är då det, som I tagen eder före emot HERRAN? Han låter del dock intet af varda; ty bedröfvelsen skall icke vara evinnerliga. 10Ty lika som när törne, de ännu om hvartannat växa, och bästa musten hafva, varda uppbränd såsom hel torr strå; 11Alltså varder det skalkarådet, som af dig kommer, ondt tänkandes emot HERRAN. 12Detta säger HERREN: De komme så tillrustade och mägtige som de vilja, så skola de likväl omkullhuggne varda, och gå sin kos; ty jag vill ödmjuka dig, men dock icke platt förderfva dig; 13Utan vill då kasta hans ok, som du drager, ifrå dig och slita din band sönder. 14Men emot dig hafver HERREN budit, att ingen dins namns säd mer blifva skall. Uti dins guds huse vill jag förgöra dig; jag skall gifva dig ena graf ibland afgudar och beläte, och du måste till skam varda. 15Si, på bergen komma ens god bådskaps fötter, den der god tiden de bär: Håll dina högtider, Juda, och betala din löfte; ty skalken skall icke mer komma öfver dig; det är platt ute med honom.