1Men i yttersta dagarna skall det berget, som HERRANS hus uppå står, beredt varda, högre än all berg, och upphöjdt öfver högarna; och folk skola löpa dertill. 2Och månge Hedningar skola gå, och säga: Kommer, låter oss gå upp till HERRANS berg, och till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi mågom vandra på hans stigar; ty af Zion skall utgå lagen, och HERRANS ord af Jerusalem. 3Han skall döma ibland mycken folk, och straffa många Hedningar i fjerran land; de skola göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar. Intet folk skall upphäfva svärd emot det andra, och skola intet örlig mer föra. 4Hvar och en skall sitta under sitt vinträ och fikonaträ, utan fruktan; ty HERRANS Zebaoths mun hafver det talat. 5Ty hvart och ett folk skall vandra uti sins guds namn; men vi skole vandra i HERRANS vår Guds Namn, alltid och i evighet. 6På den tiden, säger HERREN, vill jag församla den halta, och sammansamka den fördrefna, och den jag plågat hafver; 7Och vill göra med den halta, att hon skall få arfvingar, och göra den svaga till stort folk. Och HERREN skall vara Konung öfver dem på Zions berg, ifrå nu och i evighet. 8Och du torn Eder, ett dottrenes Zions fäste, din gyldene ros skall komma, ditt förra herradöme, dottrenes Jerusalems rike. 9Hvarföre håller du dig då intill andra vänner, lika som du icke skulle fä denna Konungen; eller lika som intet vorde af denna rådgifvarenom, efter värken är dig så uppåkommen, lika som ene i barnsnöd? 10Kära, lid dock sådana värk, och stanka, du dotter Zion, lika som en i barnsnöd: ty du måste visserliga utu staden, och bo på markene, och komma till Babel; men du skall åter dädan hulpen varda; der skall HERREN förlossa dig ifrå dina fiendar. 11Ty månge Hedningar skola ju församla sig emot dig, och säga: Han är tillspillogjord; vi vilje se våra lust uppå Zion. 12Men de veta intet HERRANS tankar, och märka intet hans rådslag, att han hafver hemtat dem tillhopa, såsom kärfvar uti ladona. 13Derföre statt upp, och tröska, du dotter Zion; ty jag vill göra dig jernhorn och kopparklor, och du skall sönderkrossa mycken folk; så skall jag tillspillogifva deras gods HERRANOM, och deras håfvor honom som råder öfver hela verldena.