1I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte; 2Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter. 3Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull. 4Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne. 5Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet. 6När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi. 7Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade. 8Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud. 9Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne; 10Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset. 11Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder. 12Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu. 13När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna. 14Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda. 15Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat. 16Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta. 17Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar. 18Sade han: Tager mig dem hit. 19Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken. 20Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla. 21Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn. 22Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig. 23Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena. 24Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot. 25Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet. 26Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga. 27Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade. 28Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet. 29Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum. 30Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig. 31Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du? 32Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig. 33Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son. 34Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret. 35Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom; 36Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.