1Så Jag vill utsända min Ängel, den der vägen rör mig bereda skall; och med hast skall komma till sitt tempel Herren, den I söken, och förbundsens Ängel, den I begären. Si, han kommer, säger HERREN Zebaoth. 2Men ho kan lida hans tillkommelses dag? Och ho skall bestå, då han låter sig se? Ty han är lika som en guldsmeds eld, och såsom en vaskerskos såpa. 3Han skall sitta, och smälta och fäja silfret; han skall fäja och rensa Levi söner, lika som silfver och guld; Så skola de då offra spisoffer uti rättfärdighet HERRANOM. 4Och Juda och Jerusalems spisoffer skall väl behaga HERRANOM, lika som fordomdags, och i de förra år. 5Och jag skall komma till eder, och straffa eder, och skall vara ett snart vittne emot de trollkarlar, horkarlar och menedare, och emot dem som vild och orätt göra dagakarlenom, enkone och dem faderlösa, och förtrycka främlingen, och intet frukta mig, säger HERREN Zebaoth. 6Ty jag är HERREN, den icke ljuger; och I, Jacobs barn, skolen icke allesamman förgås. 7I hafven ifrå edra fäders tid allstädes afvikit ifrå min bud, och intet hållit dem. Så omvänder eder nu till mig, så vill lag ock vända mig till eder, säger HERREN Zebaoth. Så sägen I då: Hvarutinnan skole vi omvända oss? 8Är det rätt, att en menniska besviker Gud, såsom I besviken mig? Så sägen I då: Hvarmed besvike vi dig? Med tiond och häfoffer. 9Derföre ären I ock förbannade, så att all ting försvinner eder undan händerna; ty I besviken mig allesamman. 10Men förer mig tiondena allesammans uti mina tiondelado, att i mino huse må spis vara; och bepröfver mig härutinnan, säger HERREN Zebaoth, om jag ock icke upplåter eder himmelens fenster, och gjuter välsignelse neder tillfyllest. 11Och jag vill för eder straffa frätaren att han icke skall förderfva fruktena på markene, och att vinträt i åkrenom icke skall vara eder ofruktsamt, säger HERREN Zebaoth; 12Så att alle Hedningar skola prisa eder saliga; ty I skolen vara ett kosteligit land, säger HERREN Zebaoth. 13I talen hårdeliga emot mig, säger HERREN. Så sägen I då: Hvad tale vi emot dig? 14Dermed, att I sägen: Det är förgäfves, att man Gudi tjenar, och hvad båtar det, att vi hållom hans bud, och förom ett strängt lefverne för HERRANOM Zebaoth? 15Derföre prise vi de föraktare; ty de ogudaktige växa till; de försöka Gud, och det går dem alltsammans väl utaf. 16Men de, som frukta HERRAN, trösta hvarann alltså: HERREN märker det, och hörer det; och det är en tänkeskrift för honom skrifven, för dem som frukta HERRAN, och tänka uppå hans Namn. 17De skola, säger HERREN Zebaoth, vara min egendom på dem dagenom, den jag göra skall; och jag vill skona dem, lika som man skonar sin egen son, den honom tjenar. 18Och I skolen deremot åter se, hvad för en åtskilnad är emellan den rättfärdiga och den ogudaktiga, och emellan den som Gudi tjenar, och den som honom icke tjenar.