1Och HERREN talade med Mose, och sade: 2Bjud Israels barnom, att de bära till dig klara stötta bomoljo till lysning, hvilken dagliga skall slås upp i lamporna, 3Utanför vittnesbördsens förlåt i vittnesbördsens tabernakel. Och Aaron skall sköta det både afton och morgon för HERRANOM dagliga. Det skall vara en evig rätt med edra efterkommande. 4Och skall han pynta till lamporna på den sköna ljusastakanom för HERRANOM dagliga. 5Och du skall taga semlomjöl, och baka deraf tolf kakor; en kaka skall hålla två tiungar; 6Och skall lägga dem, ju sex i hvar hop, på det sköna bordet för HERRANOM; 7Och skall lägga på dem rent rökelse, att det skall vara åminnelsebröd till ett offer HERRANOM. 8På hvar Sabbathsdag skall han pynta dem till HERRANOM alltid, af Israels barn till ett evigt förbund; 9Och skola höra Aaron och hans söner till, de skola äta dem på heligt rum; ty det är hans aldrahelgasta af HERRANS offer till en evig rätt. 10Och en man utgick, enes Israelitiska qvinnos son, den ens Egyptisk mans son var ibland Israels barn, och trätte med en Israelitisk man i lägret; 11Och nämnde Namnet, och bannades. Då hade de honom fram för Mose. Och hans moder het Selomith, Dibri dotter, af Dans slägte. 12Och de lade honom i fängelse, tilldess dem vorde viss svar gifven genom HERRANS mun. 13Och HERREN talade med Mose, och sade: 14För honom ut för lägret, som bannats hafver, och låt alla dem som det hörde, lägga sina händer på hans hufvud, och låt hela menigheten stena honom. 15Och säg Israels barnom: Hvilken som bannar sin Gud, han skall bära sina synd. 16Hvilken som HERRANS Namn nämner, han skall döden dö; hela menigheten skall stena honom. Såsom utländningen, så skall ock inländningen vara; om han nämner det Namnet, så skall han dö. 17Om någor slår ena mennisko, han skall döden dö; 18Men den som slår någon boskap, han skall betalat kropp för kropp; 19Och den som gör sinom nästa skada, honom skall man göra såsom han gjorde: 20Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafver gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen; 21Så att den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö. 22Samma rätten skall vara ibland eder, så för utländningen, som för inländningen; ty jag är HERREN edar Gud. 23Och Mose sade detta för Israels barnom, och förde honom, som bannats hade, ut för lägret, och stenade honom. Och alltså gjorde Israels barn, såsom HERREN Mose budit hade.