1Och Aarons söner, Nadab och Abihu, togo hvar sitt rökelsekar, och lade eld deruti, och lade rökverk deruppå, och båro främmande eld fram för HERRAN, det han dem icke budit hade. 2Då kom en eld ut ifrå HERRANOM, och förtärde dem, så att de blefvo döde för HERRANOM. 3Då sade Mose till Aaron: Detta är det HERREN sagt hafver: Jag skall varda helgader på dem som nalkas mig, och för allo folke skall jag härlig hållen varda. Och Aaron tigde stilla. 4Men Mose kallade till sig Misael och Elzaphan, Usiels söner, Aarons faderbroders, och sade till dem: Går fram, och bärer edra bröder härut af helgedomenom, ut för lägret. 5Och de gingo fram, och båro dem med deras linnekjortlar ut för lägret; såsom Mose sagt hade. 6Då sade Mose till Aaron och hans söner, Eleazar och Ithamar: I skolen icke blotta edor hufvud, icke eller rifva edor kläder, att I icke dön, och vrede kommer öfver hela menighetena; låter edra bröder af hela Israels hus gråta öfver denna branden, som HERREN gjort hafver. 7Men I skolen intet gå ut igenom dörrena af vittnesbördsens tabernakel; annars kunden I dö; ty HERRANS smörjoolja är på eder. Och de gjorde såsom Mose sade. 8Men HERREN talade med Aaron, och sade: 9Du och dine söner med dig skolen icke dricka vin eller starka drycker, när I gån in uti vittnesbördsens tabernakel, att I icke skolen dö. Det vare en evig rätt allom edrom efterkommandom; 10Att I mågen åtskilja hvad heligt och oheligt, hvad rent och orent är; 11Och att I mågen lära Israels barn alla rätter, som HERREN till eder genom Mose sagt hafver. 12Och Mose talade med Aaron, och med hans återlefda söner, Eleazar och Ithamar: Tager det öfverblifvet är af spisoffret och af HERRANS offer, och äter det osyradt vid altaret; ty det är det aldrahelgasta. 13Och I skolen ätat på ett heligt rum, ty det är din rätt, och dina söners rätt af HERRANS offer; ty så är mig budet. 14Veftebröstet och häfvebogen skall du och dine söner, och dina döttrar med dig, äta på rent rum; ty denne rätten är dig och dina söner gifven till Israels barnas tackoffer. 15Ty häfvebogen och veftebröstet, med dess fetas offer, skola inbäras, att de skola varda veftad till veftoffer för HERRANOM. Derföre är det ditt och dina barnas till en evig rätt; såsom HERREN budit hafver. 16Och Mose sökte efter syndoffrens bock; och fann honom vara uppbrändan. Och han vardt vred öfver Eleazar och Ithamar, Aarons söner, de ännu igenlefde voro; och sade: 17Hvi hafven I icke ätit syndoffret på heligt rum, efter det är det aldrahelgasta, och han hafver gifvit eder det, på det I skolen bära menighetenes missgerningar, och försona dem för HERRANOM? 18Si, hans blod är icke kommen in uti det helga; I skullen hafva ätit det in i det helga, såsom mig budet är. 19Men Aaron sade till Mose: Si, i dag hafva de offrat deras syndoffer, och deras bränneoffer för HERRANOM, och mig är så gånget som du ser. Skulle jag i dag äta af syndoffer, och vara vid godt mod för HERRANOM? 20Då Mose det hörde, var han tillfrids.