1Och Jericho var tillstängdt och förvaradt för Israels barns skull, så att ingen kunde komma ut eller in. 2Men HERREN sade till Josua: Si, jag hafver gifvit Jericho, med dess Konung och krigsfolk, i dina hand. 3Låt alla krigsmännerna gå en gång kringom staden; och gör så i sex dagar. 4På sjunde dagen låt Presterna taga sju klangårens basuner, och gå dermed för arken; och går på den samma sjunde dagenom sju resor kringom staden, och låt Presterna blåsa i basunerna. 5Och då man blås i klangårshornet långsamt, så att I hören basunerna, då skall folket göra ett stort skri, och så skola stadsmurarna falla, och folket skall falla derin, hvar och en rätt framför sig. 6Då kallade Josua, Nuns son, Presterna, och sade till dem: Bärer förbundsens ark, och låter sju Prester bära sju klangårens basuner för HERRANS ark. 7Men till folket sade han: Drager åstad, och går omkring staden, och hvilken som väpnader är, han gånge fram för HERRANS ark. 8Då Josua detta folkena sagt hade, togo de sju Prester sju klangårens basuner, och gingo för HERRANS ark, och blåste i basunerna; och HERRANS förbunds ark följde efter dem. 9Och hvilken som väpnader var, han gick för Presterna, som i basunerna blåste, och hopen följde efter arken, och blåste i basuner. 10Men Josua böd folkena, och sade: I skolen intet härskri göra, eller låta höra edra röst, eller något ord låta gå utaf edar mun, intill den dagen jag säger till eder: Gifver upp ett härskri; då gifver ett härskri upp. 11Så gick HERRANS ark kringom staden en gång; och kommo i lägret, och blefvo der. 12Förty Josua plägade vara bittida uppe om morgonen; och Presterna båro HERRANS ark. 13Så båro de sju Presterna de sju klangårens basuner för HERRANS ark, och gingo och blåste i basunerna; och hvilken som väpnad var, han gick för dem, och hopen följde HERRANS ark, och blåste i basuner. 14På den andra dagen gingo de ock en gång om staden, och kommo i lägret igen; så gjorde de i sex dagar. 15Men på sjunde dagen, då morgonrodnen uppgick, voro de bittida uppe, och gingo vid samma sättet sju resor kringom staden; så att de på den samma ena dagen kommo sju resor kringom staden. 16Och på sjunde resone, då Presterna blåste i basunerna, sade Josua till folket: Gifver upp ett härskri; ty HERREN hafver gifvit eder staden. 17Men staden, och allt det deruti är, skall tillspillogifvas HERRANOM; allenast den skökan Rahab skall blifva lefvandes, och alla de som med henne äro i huse; ty hon fördolde de bådskap, som vi utsände. 18Allenast tager eder vara för det som tillspillogifvet är, att I icke gifven eder sjelf tillspillo, om I något tagen af det som tillspillogifvet är, och gören så Israels lägre tillspillo, och låten det komma i olycko. 19Men allt silfver och guld, och koppars och jerns tyg, skall vara helgadt HERRANOM, och bevaras till HERRANS skatt. 20Då gaf folket upp ett härskri, och blåste i basunerna; ty allt folket, som hörde basunernas ljud, gaf upp ett stort härskri, och murarna föllo omkull, och folket besteg staden, hvar och en rätt för sig. Så vunno de staden; 21Och tillspillogjorde allt det i stadenom var, med svärdsegg, både man och qvinno, ung och gammal, fä, får och åsnar. 22Och Josua sade till de två män, som hade bespejat landet: Går uti den skökones hus, och hafver qvinnona dädan hitut, med allt det hon hafver, såsom I hafven svorit henne. 23Då gingo de unge män spejarena ditin, och hade Rahab ut med hennes fader och moder, och bröder, och allt det hon hade, och alla hennes slägt, och läto dem blifva utanför Israels lägre. 24Men staden brände de upp med eld, och allt det deruti var; allenast silfver och guld, och koppars och jerns tyg, lade de för en skatt in uti HERRANS hus. 25Men den skökan Rahab, med hennes faders hus, och allo thy hon hade, lät Josua lefva; och hon bodde i Israel intill denna dag; derföre att hon hade fördolt de bådskap, som Josua till att bespeja utsändt hade till Jericho. 26På den tiden svor Josua, och sade: Förbannad vare den man för HERRANOM, som upprättar och bygger denna staden Jericho. När han lägger hans grund, det koste honom hans första son; och när han uppsätter hans port, det koste honom hans yngsta son. 27Och var HERREN med Josua, så att han vardt namnkunnig i all land.