1Då svarade Zophar af Naema, och sade: 2Deruppå måste jag svara, och kan icke bida; 3Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig. 4Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva; 5Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick? 6Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn, 7Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han? 8Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner. 9Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom. 10Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna. 11Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom. 12Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo. 13Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals. 14Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla. 15De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk. 16Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom. 17Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta. 18Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem. 19Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver; 20Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma. 21Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva. 22Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma. 23Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid. 24Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom. 25Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom. 26Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå. 27Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom. 28Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag. 29Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.