1Det begaf sig på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för HERRAN, att Satan ock kom med dem, och trädde fram för HERRAN. 2Då sade HERREN till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade HERRANOM, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring. 3HERREN sade till Satan: Hafver du icke gifvit akt på min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda, och står ännu i sine fromhet; och du eggade mig, att jag utan sak hafver förderfvat honom. 4Satan svarade HERRANOM, och sade: Hud för hud, och allt det en man hafver, låter han för sitt lif. 5Men räck ut dina hand, och kom vid hans ben och kött; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet. 6HERREN sade till, Satan: Si, han vare i dine hand; dock skona hans lif. 7Då for Satan ut ifrå HERRANS ansigte, och slog Job med ond sår, ifrå hans fotablad upp till hans hjessa. 8Och han tog ett stycke af en potto, och skrapade af sig dermed, och satt i asko. 9Och hans hustru sade till honom: Står du ännu i dine fromhet? Välsigna Gud, och dö. 10Men han sade till henne: Du talar såsom de dåraktiga qvinnor tala. Hafve vi fått godt af Gudi, skole vi ock icke anamma det onda? Uti allt detta syndade Job icke med sina läppar. 11Då nu tre Jobs vänner hörde all den olycka, som öfver honom kommen var, kommo de hvar af sin stad: Eliphas af Thema, Bildad af Suah, och Zophar af Naema; ty de vordo öfverens, att de skulle komma och ömka sig öfver honom, och trösta honom. 12Och då de upphofvo sin ögon långt ifrå, kände de honom intet; och upphofvo sina röst, och greto, och hvardera ref sin kläder sönder, och kastade jord på sin hufvud upp åt himmelen; 13Och såto med honom på jordene i sju dagar och sju nätter, och talade intet med honom; ty de sågo, att hans sveda var ganska stor.