1Nu väl, alle I, som törstige ären, kommer hit till vatten; och I som icke penningar hafven, kommer hit, köper och äter; kommer hit, och köper utan penningar och för intet, både vin och mjölk. 2Hvi läggen I ut penningar, der intet bröd är; och edart arbete, deraf I intet mätte varden? Hörer mig, och äter det godt är, så skall edor själ fet varda, i vällust. 3Böjer edor öron hit, och kommer till mig; hörer, så får edor själ lefva; ty jag vill göra med eder ett evigt förbund, nämliga Davids vissa nåder. 4Si, jag hafver satt honom till ett vittne i folkena, till en Första och lärare för folken. 5Si, du skall kalla Hedningar, de du intet känner; och Hedningar, som intet känna dig, skola löpa till dig, för HERRANS dins Guds skull, dens Heligas i Israel, den dig prisar. 6Söker HERRAN, medan man kan finna honom; åkaller honom, medan han när är, 7Den ogudaktige öfvergifve sin väg, och syndaren sina tankar; och omvände sig till HERRAN, så förbarmar han sig öfver honom; och till vår Gud, ty när honom är mycken förlåtelse. 8Ty mine tankar äro icke edre tankar, och edre vägar äro icke mine vägar, säger HERREN; 9Utan så mycket himmelen är högre än jorden, så äro ock mine vägar högre än edre vägar, och mine tankar är edre tankar. 10Ty lika som regnet och snön faller af himmelen, och kommer icke åter dit igen, utan fuktar jordena, och gör henne fruktsamma och bärande, så att hon gifver säd till att så, och bröd till att äta; 11Alltså skall ock ordet vara, som utaf minom mun går. Det skall icke återkomma till mig fåfängt; utan göra det mig täckes, och det skall framgång hafva uti thy jag utsänder det. 12Ty I skolen utgå i glädje, och i frid ledsagade varda; berg och högar skola fröjdas för eder med glädje, och all trä på markene klappa med händerna; 13Furu skall uppväxa för törne, och myrten för törnebuskar; och HERRANOM skall vara ett Namn och ett evigt tecken, det icke skall utrotadt varda.