1Detta är HERRANS ord, som skedde till Osea, Beeri son, uti Ussia, Jotham, Ahas, Jehiskia, Juda Konungars, tid; och uti Jerobeams, Joas sons, Israels Konungs, tid. 2Och då HERREN först tog till att tala genom Osea, sade HERREN till honom: Gack bort, och tag dig ena sköko till hustru, och skökobarn; ty landet löper ifrå HERRANOM i boleri. 3Och han gick bort, och tog Gomer, Diblaims dotter. Hon vardt hafvandes, och födde honom en son. 4Och HERREN sade till honom: Kalla honom Jisreel; ty det är ännu om en liten tid till görandes, så vill jag hemsöka de blodskulder i Jisreel, öfver Jehu hus, och skall göra en ända med Israels rike. 5På den tiden skall jag sönderbryta Israels båga, uti Jisreels dal. 6Och hon vardt äter hafvandes, och födde ena dotter; och han sade till honom: Kalla henne LoRyhama; ty jag vill intet mer förbarma mig öfver Israels hus; utan lag vill bortkasta dem. 7Dock öfver Juda hus vill jag förbarma mig, och skall hjelpa dem genom HERRAN deras Gud; men jag vill icke hjelpa dem genom båga, svärd, strid, hästar eller resenärar. 8Och då hon afvant hade LoRyhama, vardt hon äter hafvandes, och födde en son. 9Och han sade: Kalla honom LoAmmi; ty I ären icke mitt folk, så vill jag ej heller vara edar. 10Men talet på Israels barn skall varda lika som sanden i hafvena, den man hvarken mäla eller räkna kan; och det skall ske på det rum, der man till dem sagt hafver; I ären icke mitt folk; der skall man säga till dem: O! I lefvande Guds barn. 11Ty Juda barn och Israels barn skola sammankomma, och skola hålla sig alla under ett hufvud, och draga upp utu landena; ty Jisreels dag skall vara en stor lag.