1Och HERREN sade till Noah: Gack in uti arken, du och ditt hela hus, ty dig hafver jag sett rättfärdigan för mig i denna tid. 2Af allahanda ren fänad tag till dig, ju sju och sju, mankön och qvinkön; men af orenom fänad, ju ett par, mankön och qvinkön. 3Sammalunda af foglarna under himmelen, ju sju och sju, mankön och qvinkön, på det att säd må blifva lefvandes på hela jordene. 4Ty ännu efter sju dagar skall jag låta regna på jordene fyratio dagar och fyratio nätter, och förgöra utaf jordene allt det som varelse hafver, det jag gjort hafver. 5Och Noah gjorde allt det HERREN böd honom. 6Och han var sexhundrade år gammal, då flodenes vatten flödade på jordene. 7Och han gick in i arken med sina söner, sine hustru, och sina söners hustrur, för flodenes vattens skull. 8Af den rena fänaden, och af den orena, af foglar, och af allt det som kräker på jordene, 9Gingo till honom in i arken, parom, ju mankön och qvinkön, såsom Gud honom budit hade. 10Och då de sju dagar framlidne voro, kom flodsens vatten uppå jordene. 11Uti de sjettehundrade årena i Noahs ålder, på sjuttonde dagenom, i den andra månadenom, det är den dagen, då uppbrusto alla stora djupsens källor, och himmelens fenster öppnade sig. 12Och ett regn kom på jordene i fyratio dagar och fyratio nätter. 13Rätt på samma dagen gick Noah in i arken, med Sem, Ham och Japhet, sina söner, och med sine hustru, och med tre sina söners hustrur. 14Dertill allahanda djur efter sitt slag, allahanda fänad efter sitt slag, och allt det på jordene kräker efter sitt slag, och allahanda foglar efter sitt slag, allt det flyga kunde, och allt det vingar hade: 15Det gick allt till Noah in uti arken, parom af allt kött, der en lefvande ande uti var. 16Och det var mankön och qvinkön, utaf allahanda kött, och gingo derin, såsom Gud honom budit hade, och HERREN lät igen efter honom. 17Då kom floden fyratio dagar på jordene, och vattnet växte, och lyfte arken upp, och förde honom högt upp öfver jordena. 18Så fick då vattnet öfvermagt, och växte svårliga på jordene, så att arken dref på vattnet. 19Och vattnet fick öfverhand, och växte så svåra på jordene, att all hög berg under hela himmelen vordo öfvertäckte. 20Femton alnar högt gick vattnet öfver bergen, som öfvertäckte vordo. 21Då förgicks allt kött, som på jordene kräker, foglar, fänad, vilddjur, och allt det som sig rörer på jordene, och alla menniskor. 22Allt det som en lefvande anda hade på thy torra, det blef dödt. 23Så vardt då förgjordt allt det på jordene var, ifrå menniskone allt intill fänaden, intill kräkande djur, och intill foglarna under himmelen, allt vardt förgjordt utaf jordene. Allena Noah blef behållen, och hvad med honom var i arkenom. 24Och vattnet stod på jordene hundrade och femtio dagar.