1Och det begaf sig derefter, att Konungens i Egypten höfvitsman öfver skänkerna, och höfvitsmannen öfver bakarena, bröto deras herra Konungenom i Egypten emot. 2Och Pharao vardt vred uppå dem, 3Och lät sätta dem i hofmästarens hus i fängelse, der Joseph låg fången. 4Och hofmästaren satte Joseph öfver dem, att han skulle tjena dem; och de såto några dagar. 5Och både skänken och bakaren drömde om ena natt hvar sin dröm, och hvars deras dröm hade sin uttydelse. 6Då nu Joseph kom om morgonen in till dem, och såg dem ångse, 7Frågade han dem, och sade: Hvi ären I så ångse i dag? 8De svarade: Oss hafver drömt, och vi hafvom ingen, som oss det utlägger. Joseph sade: Utläggningen hörer Gudi till; dock förtäljer mig det. 9Då förtäljde skänken sin dröm för Joseph, och sade till honom: Mig drömde, att ett vinträ var för mig: 10Det hade tre grenar; det grönskades, växte och blomstrades, och dess drufvor vordo mogna: 11Och jag hade Pharaos skänkekar i mine hand, och tog och kryste dem i skänkekaret, och fick Pharao skänkekaret i handena. 12Joseph sade: Detta är uttydningen: Tre grenar äro tre dagar. 13Efter tre dagar skall Pharao upphäfva ditt hufvud, och sätta dig åter till dit ämbete, att du får honom skänkekaret i hans hand, såsom tillförene, då du var hans skänk. 14Men tänk uppå mig, då dig går väl, och gör barmhertighet med mig, att du Pharao ingifver, att han tager mig utaf detta huset; 15Ty jag är hemliga bortstulen utaf de Ebreers lande: Så hafver jag ock här intet gjort, att de mig insatt hafva. 16Då bakaren såg, att uttydningen var god, sade han till Joseph: Mig hafver ock drömt, att jag bar tre flätade korgar på mitt hufvud; 17Och i öfversta korgenom allahanda bakad mat till Pharaos behof; och foglarne åto af korgenom på mitt hufvud. 18Joseph svarade, och sade: Detta är uttydningen: Tre korgar äro tre dagar. 19Och efter tre dagar skall Pharao upphäfva ditt hufvud, och hänga dig i en galga; och foglarne skola äta ditt kött på dig. 20Och det hände tredje dagen, då begick Pharao sin årsdag, och han gjorde alla sina tjenare ena måltid: Och upphof den öfversta skänkens hufvud, och den öfversta bakarens, ibland sina tjenare; 21Och satte den öfversta skänken åter till sitt skänkeämbete, att han skulle få Pharao skänkekaret i handena; 22Men den öfversta bakaren lät han hänga; som Joseph hade uttydt honom. 23Men den öfverste skänken tänkte intet på Joseph, utan förgat honom.