1Och Gud sade till Jacob: Gör dig redo, och far till BethEl, och bo der, och bygg der ett altare Gudi som dig syntes, då du flydde för dinom broder Esau. 2Då sade Jacob till sitt hus, och till alla de som med honom voro: Lägger ifrån eder de främmande gudar, som äro ibland eder, och renser eder, och förvandler edor kläder: 3Och görom oss redo att fara till BethEl, att jag må göra der ett altare Gudi, den mig hört hafver i min bedröfvelses tid, och hafver varit med mig på vägenom, som jag rest hafver. 4Då fingo de honom alla de främmande gudar, som voro under deras händer, och deras örnaringar; och han grof dem under ena ek, som stod vid Sichem. 5Och for ut: Och en Gudsfruktan kom öfver de städer, som lågo der omkring, att de icke foro efter Jacobs söner. 6Så kom Jacob till Lus i Canaans land, som kallas BethEl, med allt det folk, som med honom var: 7Och byggde der ett altare, och kallade det rummet ElBethEl, efter det Gud vardt honom der uppenbarad, då han flydde för sinom broder. 8Då dödde Debora Rebeckas amma, och vardt begrafven nedanför BethEl, under ena ek, hvilken vardt kallad gråtoek. 9Och Gud syntes åter Jacob, sedan han var kommen utaf Mesopotamien, och välsignade honom: 10Och sade till honom: Du heter Jacob; men du skall icke mer heta Jacob, utan Israel skall du heta: Och så kallade man honom Israel. 11Och Gud sade till honom: Jag är den allsmägtige Gud; var fruktsam, och föröka dig: Folk och folks skarar skola komma utaf dig, och Konungar skola komma utaf dina länder. 12Och det landet, som jag Abraham och Isaac gifvit hafver, skall jag gifva dig, och skall det gifva dine säd efter dig. 13Och så for Gud upp ifrå honom, ifrå det rummet, der han med honom talat hade. 14Men Jacob reste upp en stenvård på det rummet, der han med honom talat hade: Och gjöt drickoffer deruppå, och begjöt honom med oljo. 15Och Jacob kallade det rummet, der Gud hade talat med honom, BethEl. 16Och han for ifrå BethEl: Och som ännu ett litet stycke vägs var till Ephrath, då födde Rachel, och födslan var henne svår. 17Men då det vardt henne så svårt i födslone, sade Jordgumman till henne: Frukta dig icke; förty denna sonen skall du ock hafva. 18Men då själen utgick, att hon dö måste, kallade hon honom BenOni; men hans fader kallade honom BenJamin. 19Så dödde Rachel, och vardt begrafven vid vägen till Ephrath, som nu heter BethLehem. 20Och Jacob reste upp en vård öfver hennes graf: Der sammastädes är Rachels grafvård än i dag. 21Och Israel for ut, och slog upp ett tjäll på hinsidon vid det tornet Eder. 22Och det begaf sig, då Israel bodde der i landet, gick Ruben bort och lade sig när Bilha, sins faders frillo: Och det kom för Israel. Men Jacob hade tolf söner. 23Leas söner voro desse: Ruben, Jacobs förstfödde son, Simeon, Levi, Juda, Isaschar och Sebulon. 24Rachels söner voro: Joseph och BenJamin. 25Bilhas Rachels tjensteqvinnos söner: Dan och Naphthali. 26Silpas Leas tjensteqvinnos söner: Gad och Asser. Desse äro Jacobs söner, som honom födde voro i Mesopotamien. 27Och Jacob kom till sin fader Isaac till Mamre i hufvudstaden, som heter Hebron, der Abraham och Isaac hade varit främlingar uti. 28Och Isaac vardt hundrade och åttatio år gammal. 29Och vardt sjuk, och dödde, och vardt samlad till sitt folk, gammal och mätt af lefvande: Och hans söner Esau och Jacob begrofvo honom.