1Käre bröder, om en menniska råkade falla i någon synd, I som andelige ären, upprätter honom med saktmodigom anda; och se uppå dig sjelf, att du icke ock frestad varder. 2Inbördes drager hvarannars bördo, och så fullborden I Christi lag. 3Derföre, om någor låter sig tycka något vara, ändock han intet är, han bedrager sig sjelf. 4Men hvar och en bepröfve sin egen gerning, och så skall han allenast uti sig sjelf hafva berömmelse, och icke uti androm. 5Ty hvar och en skall draga sina bördo. 6Den som undervisad varder med ordom, han dele allt godt med honom, som honom undervisar. 7Farer icke ville, Gud låter intet gäcka sig; ty hvad menniskan sår, det skall hon ock uppskära. 8Den som sår i sitt kött, han skall af köttet uppskära förgängelighet; men den som sår i Andanom, han skall uppskära af Andanom evinnerligit lif. 9Och när vi göre godt, låt oss icke ledas vid; ty vi skole ock i sinom tid uppskära utan återvändo. 10Medan vi nu tid hafve, låt oss göra godt emot hvar man; men aldramest emot dem, som våre medbröder äro i trone. 11Ser huru stort bref jag eder tillskrifvit hafver med min egen hand. 12De som vilja täckas efter köttet, de nödga eder till omskärelsen, allenast fördenskull, att de icke skola förföljde varda med Christi kors. 13Ty ock de samma, som låta omskära sig, hålla intet lagen; utan de vilja att I skolen låta omskära eder, på det de måga berömma sig af edart kött. 14Men bort det, att jag af någon ting skulle berömma mig, utan af vårs Herras Jesu Christi kors; genom hvilken verlden är mig korsfäst, och jag verldene. 15Ty i Christo Jesu gäller intet, hvarken omskärelse eller förhud, utan ett nytt kreatur. 16Och alle de som efter denna reglo vandra, öfver dem vare frid och barmhertighet, och öfver Guds Israel. 17Ingen göre mig mer bekymmer; ty jag drager på min kropp vårs Herras Jesu tecken. 18Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med edrom anda, käre bröder. Amen.