1HERREN sade till Mose: Gack in till Pharao, och säg till honom: Detta säger HERREN: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig. 2Hvar du icke vill, si, så vill jag plåga alla dina landsändar med paddor; 3Så att älfven skall uppvälla paddor; de skola uppstiga, och komma in i din hus, in i din kammar, in i ditt lägre, in i din säng, och in i dina tjenares hus, ibland ditt folk, in uti dina bakugnar, och uti din deg. 4Och paddor skola stiga uppå dig, och uppå ditt folk, och uppå alla dina tjenare. 5Och HERREN sade till Mose: Säg till Aaron: Räck ut dina hand med din staf öfver älfver, och strömmar, och sjöar, och låt paddor komma öfver Egypti land. 6Och Aaron räckte sina hand öfver vattnen i Egypten; och paddor kommo derut, så att Egypti land vardt öfvertäckt. 7Då gjorde ock trollkarlarne sammalunda med deras besvärjningar; och läto komma paddor öfver Egypti land. 8Då kallade Pharao Mose och Aaron, och sade: Beder HERREN för mig, att han tager paddorna ifrå mig, och ifrå mitt folk; så vill jag släppa folket, att de måga offra HERRANOM. 9Mose sade: Haf du den ärona, och lägg mig före, när jag skall bedja för dig, för dina tjenare, och för ditt folk; att paddorna skola fördrefna varda ifrå dig, och ifrå ditt hus, och allenast blifva i älfvene. 10Han sade: I morgon. Han sade: Såsom du sagt hafver, på det du skall förnimma, att ingen är såsom HERREN vår Gud; 11Så skola paddorna varda tagna ifrå dig, ifrå ditt hus, ifrå dina tjenare, ifrå ditt folk, och allena blifva i älfvene. 12Så gingo Mose och Aaron ifrå Pharao. Och Mose ropade till HERRAN för paddornas skull, såsom han Pharao tillsagt hade. 13Och HERREN gjorde, som Mose sagt hade. Och paddorna blefvo döda i husen, i gårdarna, och på markene. 14Och de kastade dem tillsamman, här en hop, och der en hop, och marken luktade derutaf. 15Då Pharao såg, att han hade fått rolighet, vardt hans hjerta förhärdadt, och hörde dem intet, såsom HERREN sagt hade. 16Och HERREN sade till Mose: Säg till Aaron: Räck ut din staf, och slå i stoftet på jordene, att löss varda i hela Egypti lande. 17De gjorde ock så. Och Aaron räckte ut sina hand med sin staf, och slog i stoftet uppå jordene, och der vordo löss på menniskom, och på boskapen. Allt stoft på markene vardt löss i hela Egypti lande. 18Trollkarlarne gjorde ock sammalunda med deras besvärjningar, att de skulle göra löss, men de kunde icke. Och lössen voro på menniskom, och på boskapen. 19Då sade trollkarlarne till Pharao: Detta är Guds finger. Men Pharaos hjerta vardt förstockadt, och han hörde dem intet, såsom HERREN sagt hade. 20Och HERREN sade till Mose: Statt upp bittida om morgonen, och gack för Pharao. Si, han varder utgångandes till vattnet, och säg till honom: Detta säger HERREN: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig. 21Hvar icke, si, så vill jag låta komma allehanda ohyra öfver dig, dina tjenare, ditt folk, och ditt hus, så att all de Egyptiers hus, och marken, och hvad deruppå är, skola varda full af ohyro. 22Och vill jag på den dagen göra ett besynnerligit med den landsändan Gosen, der mitt folk uti är, att der skall ingen ohyra komma, på det du skall förnimma, att jag är HERREN öfver hela jordena; 23Och vill en förlösning sätta emellan mitt folk och ditt. I morgon skall det tecknet ske. 24Och HERREN gjorde så. Och der kom mycken ohyra uti Pharaos hus, i hans tjenares hus, och öfver hela Egypti land, och landet vardt förderfvadt af den ohyrone. 25Då kallade Pharao Mose och Aaron, och sade: Går åstad, och offrer edrom Gud här i landena. 26Mose sade: Det betämmer sig icke, att vi så göre; förty vi offre HERRANOM vårom Gud de Egyptiers styggelse. Si, när vi nu de Egyptiers styggelse offrade för deras ögon, månde de icke skola stena oss? 27Tre dagsresor vilje vi gå in uti öknena, och offra HERRANOM vårom Gud, såsom han oss sagt hafver. 28Pharao sade: Jag vill släppa eder, att I må offra HERRANOM edrom Gud i öknene, allenast att I icke fjerran faren; och bedjen för mig. 29Mose sade: Si, när jag härut ifrå dig kommer, så vill jag bedja HERRAN, att denna ohyran må blifva borttagen ifrå Pharao, och hans tjenare, och hans folke, i morgon; allenast förhala mig icke länger, att du icke släpper folket till att offra HERRANOM. 30Och Mose gick ut ifrå Pharao, och bad HERRAN. 31Och HERREN gjorde, såsom Mose sagt hade, och tog de ohyrona bort ifrå Pharao, ifrå hans tjenare, och ifrå hans folke, så att icke en blef qvar. 32Men Pharao förhärdade sitt hjerta ännu i denna resone, och ville icke släppa folket.