1När du kommer in i landet, som HERREN din Gud dig till arfs gifva skall, och du tager det in, och bor der; 2Så skall du taga allahanda landsens första frukter, som af jordene komma, som HERREN din Gud dig gifver, och skall lägga dem uti en korg, och gå bort på det rum, som HERREN din Gud utväljandes varder, att hans Namn der bo skall; 3Och skall gå till Presten, som på den tiden är, och säga till honom: Jag förkunnar på denna dag HERRANOM dinom Gud, att jag är kommen in uti det land, som HERREN vårom fädrom svorit hafver till att gifva oss. 4Och Presten skall taga korgen utu dine hand, och sätta honom ned för HERRANS dins Guds altare. 5Då skall du svara, och säga för HERRANOM dinom Gud: De Syrer ville förgöra min fader, han drog neder i Egypten, och var der en främling med fögo folk; och vardt der ett stort, starkt och mycket folk. 6Men de Egyptier handlade illa med oss, och tvingade oss, och lade en hård träldom på oss. 7Då ropade vi till HERRAN våra fäders Gud, och HERREN hörde vårt rop, och såg vårt elände, ångest och nöd. 8Och HERREN förde oss utur Egypten med väldiga hand och uträcktom arm, och med stor förfärelse genom tecken och under; 9Och förde oss på detta rummet, och gaf oss detta landet, der mjölk och hannog uti flyter. 10Och derföre bär jag nu här fram landsens första frukt, som du, HERRE, mig gifvit hafver. Och så skall du låta det der för HERRANOM dinom Gud, och tillbedja för HERRANOM dinom Gud; 11Och vara glad öfver allt det goda, som HERREN din Gud hafver gifvit dig, och dino huse, du och Leviten, och främlingen som när dig är. 12När du hafver tillhopasamlat allan tionden af din årsväxt i tredje årena, hvilket är ett tiondeår, så skall du gifva Levitenom, främlingenom, dem faderlösa och enkone, att de måga äta i dinom port, och varda mätte; 13Och skall säga för HERRANOM dinom Gud: Jag hafver här framburit det som helgadt är af mino huse, och hafver gifvit det Levitenom, främlingenom, dem faderlösa och enkone, efter allt ditt bud, som du mig budit hafver; jag hafver icke gått utöfver ditt bud, eller förgätit det; 14Jag hafver icke ätit deraf i mine sorg; jag hafver intet tagit deraf i orenlighet; jag hafver intet deraf gifvit till de döda; jag hafver varit HERRANS mins Guds röst hörig, och hafver gjort allt det du mig budit hafver. 15Se här neder af dine helga boning af himmelen, och välsigna ditt folk Israel, och landet som du oss gifvit hafver, såsom du våra fäder svorit hafver, ett land der mjölk och hannog uti flyter. 16I dag hafver HERREN din Gud budit dig, att du efter all dessa bud och rätter göra skall, så att du håller dem, och gör derefter af allo hjerta, och af allo själ. 17HERRANOM hafver du det tillsagt i denna dag, att han skall vara din Gud, och du skall vandra i hans vägar, och hålla hans lag, bud och rätter, och lyda hans röst. 18HERREN hafver dig tillsagt i dag, att du skall vara hans eget folk, såsom han dig sagt hafver; att du skall hålla all hans bud; 19Och han skall göra dig det högsta, och du varder prisad, lofvad och ärad, öfver allt folk som han gjort hafver; på det du skall vara HERRANOM dinom Gud ett heligt folk, såsom han sagt hafver.