1Hörer hvad HERREN med eder talar, I Israels barn, nämliga med alla de slägter, som jag utur Egypti land fört hafver, och sade: 2Utaf alla slägter på jordene hafver jag upptagit eder allena; derföre vill jag ock hemsöka eder uti alla edra missgerningar. 3Kunna ock två vandra tillhopa, utan de draga öfverens med hvarannan? 4Ryter ock ett lejon i skogenom, utan det hafver rof? Ropar ock ett ungt lejon utu sine kulo, utan det något fångit hafver? 5Kommer ock någor fogel i snarona på jordene, der ingen foglafångare är? Tager man ock snarona upp af jordene, den ännu intet fångit hafver? 6Blås man ock i basun i enom stad, och folket deraf icke förskräckes? Är ock något ondt i stadenom, det HERREN icke gör? 7Ty Herren HERREN gör intet, utan han uppenbarar sinom tjenarom, Prophetomen, sina hemlighet. 8Lejonet ryter, ho skulle icke frukta sig? Herren HERREN talar, ho skulle icke prophetera? 9Förkunner uti palatsen i Asdod, och uti palatsen i Egypti land, och säger: Församler eder på Samarie berg, och ser till, hvilket stort mordskri och orätt der är. 10De passa intet på någon rätt, säger HERREN; utan öfvervåld och skada går hvart om annat i deras husom. 11Derföre säger Herren HERREN alltså: Man skall belägga detta landet allt omkring, och störta dig neder ifrå dine magt, och skinna din hus. 12Detta säger HERREN: Lika som en herde rycker eno lejone två fötter, eller ett stycke af ett öra utu munnenom; alltså skola Israels barn utryckte varda, de som bo i Samarien, och hafva i hörnet ett lägre, och i Damasco ena säng. 13Hörer, och betyger i Jacobs hus, säger Herren, HERREN Gud Zebaoth. 14Ty på den tiden, då jag Israels synder hemsökandes varder, vill jag hemsöka de altare i BethEl, och bortbryta hornen af altaret, att de skola falla neder på markena; 15Och skall slå både vinterhus och sommarhus; och de elphenbenshus skola till intet varda, och mång hus förderfvad blifva, säger HERREN.