1Då Rehabeams rike vardt stadfäst och förstärkt, öfvergaf han HERRANS lag, och hele Israel med honom. 2Men i femte årena Konungs Rehabeams drog upp Sisak, Konungen i Egypten, emot Jerusalem; förty de hade syndat emot HERRAN; 3Med tusende och tuhundrad vagnar, och med sextiotusend resenärar, och det folk var icke till räknande, som med honom kom utur Egypten, Lybia, Suchim och Ethiopien. 4Och han vann de fasta städer, som i Juda voro, och kom intill Jerusalem. 5Så kom Semaja den Propheten till Rehabeam, och till de öfversta i Juda, som sig till Jerusalem församlat hade för Sisak, och sade till dem: Detta säger HERREN: I hafven öfvergifvit mig, derföre hafver jag öfvergifvit eder i Sisaks hand. 6Då ödmjukade sig de öfverste i Israel, med Konungenom, och sade: HERREN är rättvis. 7Då HERREN nu såg, att de ödmjukade sig, kom HERRANS ord till Semaja, och sade: De hafva ödmjukat sig, derföre vill jag icke förderfva dem, utan jag vill gifva dem en liten undsättning, så att min vrede icke skall drypa på Jerusalem genom Sisak. 8Dock skola de varda honom underdånige, att de måga lära hvad det är att tjena mig, och tjena Konungariken i landomen. 9Alltså drog Sisak, Konungen i Egypten, upp till Jerusalem, och tog ut de håfvor i HERRANS hus, och de håfvor i Konungshusena, och förde alltsammans bort. Desslikes tog han ock de gyldene sköldar, som Salomo göra lät; 10I hvilkas stad Konung Rehabeam lät göra kopparsköldar, och befallde dem de öfversta för drabanterna, som vakt höllo för portenom af Konungshusena. 11Och så ofta som Konungen gick uti HERRANS hus, kommo drabanterna, och båro dem, och lade dem åter i drabantakammaren. 12Och efter han ödmjukade sig, vände sig HERRANS vrede ifrå honom, så att icke allt förderfvadt vardt; ty det var ännu något godt i Juda. 13Alltså kom Konung Rehabeam sig före i Jerusalem, och regerade. Ett och fyratio år gammal var Rehabeam, då han vardt Konung, och regerade i sjutton år i Jerusalem, uti den stad som HERREN utvalt hade utur all Israels slägter, att han der sitt Namn sätta skulle; hans moder het Naama, en Ammonitiska. 14Och han handlade illa, och skickade icke sitt hjerta till att söka HERRAN. 15Men Rehabeams gerningar, både de första och de sista, äro beskrifna uti den Prophetens Semaja, och i Iddo den Siarens gerningar, och upptecknade. Och örligade Rehabeam och Jerobeam så länge de lefde. 16Och Rehabeam afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven uti Davids stad; och hans son Abia vardt Konung i hans stad.