1Men Anden säger klarliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sig intill bedrägeliga andar och djeflalärdom; 2Genom dem som med skrymteri tala lögn, och hafva brändt tecken i sin samvet; 3Och förbjuda ägtenskap; bjuda skona maten, som Gud skapat hafver till att taga med tacksägelse, dem trognom, och dem som hafva förstått sanningena. 4Ty allt det Gud skapat hafver är godt, och intet bortkastandes, som med tacksägelse taget varder. 5Ty det varder helgadt genom Guds ord och bönen. 6När du sådant gifver bröderna före, så blifver du en god Jesu Christi tjenare; såsom du uppfödder äst i trones ordom, och god lärdom, med hvilken du alltid varit hafver. 7Men oandeliga och kärlingafabler låt fara; men öfva dig sjelf till gudaktighet. 8Ty lekamlig öfning är föga till nytto; men gudaktighet är nyttig till all ting, och hafver löfte om detta lifvet, och det tillkommande. 9Det är ju ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar. 10Ty derpå arbete vi ock, och vardom försmädde, att vi hoppas på lefvandes Gud, som är alla menniskors Frälsare, men besynnerliga deras som tro. 11Sådant bjud, och lär. 12Ingen förakte din ungdom; utan var dem trognom en eftersyn, i ord, i umgängelse, i kärlek, i andanom, i trone, i kyskhet. 13Håll på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer. 14Försumma icke den gåfvo som i dig är, den dig gifven är genom prophetien, med Presternas händers åläggning. 15Detta akta; blif deruti; på det din förbättring må hvarjom manne uppenbar varda. 16Haf akt på dig sjelfvan, och på lärdomen; blif i dessa stycker; ty om du så gör, frälsar du dig sjelfvan, och dem som dig höra.