1 O! att jag måtte finna dig ute, min broder, du, som mins moders bröst suger, och måtte få kyssa dig; att ock ingen föraktade mig. 2Jag wille taga dig, och hafwa dig uti mine moders hus, der du mig lära skulle; der wille jag skänka dig kryddadt win, och must af min granatäple. 3Hans wenstra hand ligger under mitt hufwud, och hans högra hand omfamnar mig. 4Jag beswär eder, Jerusalems döttrar, att J icke uppwäcken mina käro, eller omaken henne, tilldess henne sjelf lyster. 5Ho är denna, som uppkommer ifrån öknene, och stöder sig in uppå sin wän? Under äpleträt wäcker jag dig, der din moder dig födt hafwer; der hon, som dig födde, med dig legat hafwer. 6Sätt mig såsom ett insegel på ditt hjerta, och såsom ett insegel uppå din arm; ty kärleken är stark såsom döden, och nitälskan är fast såsom helwetet: Dess glöd är brinnande, och en HERrans låge; 7Så att ock mycket watten icke förmå utsläcka kärleken, eller strömmar fördränka honom: Om en wille gifwa alla ägodelar i sino huse för kärleken, så gulle det alltsammans intet. 8Wår syster är liten, och hafwer ingen bröst; hwad skole wi göra till wår syster, när man nu skall tala henne till? 9Är hon en mur, så wilje wi göra silfwerbålwerk deruppå; är hon en dörr, så wilje wi befästa henne med cederbräde. 10Jag är en mur, och min bröst äro såsom torn, deraf är jag worden för hans ögon såsom den der frid finner. 11Salomo hafwer en wingård i BaalHamon, den wingården fick han waktarom, att hwardera skulle gifwa, för hans frukt, tusende silfpenningar. 12Min wingård är för mig: Dig Salomo bör tusende; men waktaromen öfwer hans frukter, tuhundrad. 13Du, som bor i örtagårdarna, sällskapen akta deruppå; låt mig höra dina röst. 14Fly, min wän, och war lik ene rå, eller enom ungom hjort, in på örtabergen. Ände på Salomos Höga Wisa.