1 Dömer icke, på det I icke skolen warda dömde. 2Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde warda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätit warda. 3Huru ser du et grand i dins broders öga, och warder icke warse en bjelka i ditt öga? 4Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag will taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga? 5Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se til, huru du kant uttaga grandet af dins broders öga. 6I skolen icke gifwa hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för swin, at de icke trampa dem med sina fötter, och wända sig om emot eder, och rifwa eder. 7Beder, och eder skall warda gifwet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall uplåtas: 8Ty den som beder, han får, och den som söker, han finner, och honom som klappar warder uplåtet. 9Eller, hwilken är den menniska ibland eder, at om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten? 10Eller, om han bedes fisk, mån han då räcka honom en orm? 11Är det nu så, at I, som onde ären, kunnen likwäl gifwa edor barn goda gåfwor; huru mycket mer warder edar Fader, som är i himmelen, gifwandes dem godt, som bedas of honom? 12Allt det I nu wiljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterne. 13Går in igenom den trånga porten; ty den porten är wid, och den wägen är bred, som drager til fördömelse; och de äro månge, som gå på honom. 14Och den porten är trång, och den wägen smal, som drager til lifwet; och få äro de, som finna honom. 15Wakter eder for de falska Propheter, som komma til eder i fårakläder, men inwärtes äro de glupande ulfwar. 16Utaf deras frukt skolen I känna dem: Icke hemtar man windrufwor af törne, ej heller fikon af tistel. 17Så bär hwart och et godt trä goda frukt; men et ondt trä bär onda frukt; 18Et godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller et ondt trä bära goda frukt. 19Hwart och et trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden. 20Derföre skolen I känna dem på deras frukt. 21Icke warder hwar och en kommandes in i himmelriket, som säger til mig: HERre, HERre; utan den, som gör mins Faders wilja, som är i himmelen. 22På den dagen warda månge sägande til mig: HERre, HERre, hafwe wi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifwit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort? 23Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän. 24Derföre, hwar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag wid en wis man, som sitt bus byggde på et hälleberg. 25Så föll slagregn, och kom flod, och wädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det war grundadt på hälleberget. 26Och whar och en som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas wid en fåwitsk man, som byggde sitt hus på sanden: 27Och föll slagregn, och kom flod, och wädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall war stort. 28Och det begaf sig, när JEsus lyktade detta talet, wardt folket förskräckt öfwer hans lärdom. 29Ty han predikate wäldeliga, och icke som de Skriftlärde.