1 Då talade JEsus til folket, och til sina Lärjungar, 2Sägandes: På Mose stol sitta de Skriftlärde och Phariseer. 3Allt det de bjuda eder hålla, det håller och görer; men efter deras gerningar görer icke; ty de säga, och göra intet. 4De binda tunga och odrägeliga bördor tilsamman, och lägga menniskomen på härdarna; men de wilja icke sjelfwe röra dem med et finger. 5Men alla sina gerningar göra de, på det de skola warda sedde af menniskomen: De göra sina tänkeskrifter breda, och fållarna på sin kläder stora: 6De sitta gerna främst wid borden, och i Synagogorna: 7Och wilja gerna warda hälsade på torgen, och heta af menniskomen, Rabbi, Rabbi. 8Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är edar Mästare, Christus, och I ären alle bröder. 9Och I skolen ingen fader kalla eder på jordene; ty en är edar Fader som är i himlom. 10Och I skolen icke låta kalla eder Mästare; ty en är edar Mästare, Christus. 11Den som är ypperst ibland eder, han skall wara edar tjenare. 12Ty den sig uphöjer, han skall warda förnedrad; och den sig förnedrar han skall warda uphöjd. 13We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som tilsluten himmelriket för menniskomen: I gån icke der sjelfwe in, och dem som in wilja, tilstädjen I icke ingå. 14We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som upäten enkors hus, förebärande långa böner; fördenskull skolen I få dess hårdare fördömelse. 15We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som faren omkring watn och land, at I skolen göra en Proselyt; och när han gjord är, gören I honom til helwetes barn, dubbelt mer än I sjelfwe ären. 16We eder, blinde ledare, ty I sägen: Hwilken som swär wid templet, det är intet; men den som swär wid guldet i templet, han är saker. 17I galne och blinde; hwilket är yppare, guldet, eller templet, som helgar guldet? 18Och hwilken som swär wid altaret, det är intet; men den der swär wid offret, som deruppå är, han är saker. 19I galne och blinde, hwilket är yppare, offret, eller altaret, som helgar offret? 20Derföre, den som swär wid altaret, han swär wid det sjelft, och wid allt det derpå är. 21Och den som swär wid templet, han swär wid det sjelft, och wid honom som deruti bor. 22Och den som swär wid himmelen, han swär wid Guds stol, och wid honom, som deruppå sitter. 23We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören tiond af mynto, dill och kumin, och låten bestå det som swårast är i lagen, nämliga, domen, barmhertigheten och tron; detta skulle man göra, och det andra icke låta. 24I blinde ledare, som silen myggor, och upswäljen camelen. 25We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören drickekaret och fatet rent utantill; men innantil äro all ting full med rof och orenlighet. 26Du blinde Pharisee, gör först rent det som är innantil i drickekaret, och i fatet, at det utwärtes är må ock rent warda. 27We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som ären like de grafwar, som utantil äro hwitmenade, hwilka utwärtes synas dägeliga; men innantil äro de fulla med de dödas ben och all renlighet. 28Så synes ock I utwärtes för menniskomen rättfärdige; men inwärtes ären I fulle med skrymteri och odygd. 29We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som upbyggen Propheternas grafwar, och pryden de rättfärdigas grifter; 30Sägande: Hade wi warit i wåra fäders tid, wi skullom icke hafwa warit delaktige med dem i Propheternas blod. 31Så betygen I då öfwer eder sjelfwa, at I ären deras barn, som Propheterna dråpo. 32Nu wäl, uppfyller ock I edra fäders mått. 33I ormar, I huggormars afföda, huru skolen I undfly helwetes fördömelse? 34Derföre, si, jag sänder til eder Propheter, och wisa och Skriftlärda; och somliga af dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga af dem skolen I hudflänga i edra Synagogor, och förfölja ifrå den ena staden til den andra. 35På det öfwer eder skall komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jordene, ifrå dens rättfärdiga Abels blod, intil Zacharie, Barachie sons blod, hwilken I dråpen emellan templet och altaret. 36Sannerliga säger jag eder, at allt detta skall komma uppå detta slägtet. 37Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände til dig; huru ofta hafwer jag welat församla din barn, lika som hönan församlar sina kycklingar under sina wingar, och I willen icke? 38Si, edart hus skall eder blifwa öde. 39Ty jag säger eder: Efter denna tiden skolen I icke se mig, til dess I skolen säga: Wälsignad ware han, som kommer i HERrans Namn.